Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - No. 4. 15de februar - Ellen Key (ved red.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
öfver henne, så att pannan framträder i all sin kraft. Denna hvita,
solida panna, upptill begränsad af ett slätstruket hår, nedtill af ett par
utdragna penslade ögonbryn öfver de ganska stora, grå, men något
ansträngda ögonen, är det törherskande draget i hennes ansigte, som
för öfrigt ganska mycket bryter mot skönhetsmättet, men likvel med
den för åhöraren synliga bysten bildar ett besjäladt, distingeradt helt,
från hvilket karakterens redbarhet liksom utstrålar. Hennes utseende
stämmer väl med hennes ålder, som är trettionio år.
Hon börjar tala, först lågmäldt, snart förnimbart i minsta detalj,
aldrig högljudt. Hennes oratoriska förmåga är nämligen förträfflig;
konstmessig utan att vara konstlad. Den småländska hembygdens
något sjungande skorrning, som häfdat sin ursprungliga plats i hennes
högsvenskt formade språk, verkar icKe störande, utan ger det blott en
viss krydda.
Talarinnans skildring af flydda tiders lif är alltid stämningsrik.
Icke genom några patetiska utbratt, några koketta epigram eller
utsmyckade fraser. Icke heller kastar hon i vågskålen några vigter,
stämplade med parti-prägel. Plastisk måtta sviker aldrig hennes fram
ställningssät. Ärlig forskning, ärligt återgifven, utfyller måttet mellan
föredragets gränser. Det stemningsrika i hennes föredrag ligger i hen
nes innerliga uppfattning af hvarje tidskiftes ädlaste innebörd, åskåd
ligt återgifvet i en koncentrerad form, ofta belyst med en lika träffande
som skön bild. Man märker snart att det är hennes varma intresse
för menniskan som företrädesvis fört henne till historiens studium.
Med denna kärleck sammanhänger den vackert yttrade harmen öfver
hvarje orättvisa och förtryck, som en del af menskoslägtet alltid sökt
pålägga en annan, en indignation, som likt en ådra grenar ut sig i
hennes föredrag samt blir för den, som rätt fattar fr. Keys undervis
ning, et ständigt ljudande maningsrop åt samtidens egoism att taga
lärdom af flydda tiders förhäfvelsepartier, som bilda mörka fläckar i
de taflor hon framställer öfver gångna generationer, hvilkas lyten hon
vet att skarpt belysa, men hvilkas drag af dygd hon älskar att gifva
den öfverliggande stämman.
Ett komiskt intermezzo, likvel utom föreläsningssalen förekom
förra våren, då någon mer eller mindre välmenande väktare i anledning
af att fr. Keys föreläsningsprogram bar ordalydelsen: „Liberalismens
genombratt under Karl XIV Johan“, företog sig att ien tidning insända
förfrågan om, huruvida det var meningen, att arbetareinstitutet skulle
vare en härd för politisk agitation. Doktor A. Nyström svarade, hvad
som lämpligast kunde svaras på en sådan enfaldig attack, och en och
annan nyfiken gick til föreläsningen. Talarinnan inträdde stilla och
häll sitt föredrag i den vanliga lugna, frihetsälskande stilen. Den, som
känner henne det minsta, vet att hon icke låtit skrämma sig att taga
Nylænde, 15 de februar 1894.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
