Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och döf för den åldriges rop
I sporrsträck han red till den trolösas hydda,
Där fönstren voro af blomkransar prydda
Och taket gaf genljud af gästernas sång,
Och harpor och bågarnes klang på en gång,
13. Och in trädde Hjalmar i krigareskrud,
Och harporna tystna med hast;
Förgrymmad han går mot sin trolösa brud
Och griper i brudkronan fast.
Han sliter den vildt ur det mörkbruna håret —
Så blek, som låge hon redan på båren,
Satt Hulda med dödsskräck och bäfvande barm,
För dårade älskarens hämnande arm.
14. Brudgummen han höjde mot Hjalmar sitt svärd,
Men Hjalmar han höjde ock sitt;
Han ropade: „usliug, blott dö är du värd,
Mitt stål biter bättre än ditt“;
Som lejon de kämpade nu mot hvarandra,
För lifvet stred han och af hämd stred den andra.
Som eld lyste ögonens gnistrande par,
Men saken dock oviss och oafgjord var.
15. Ung Hjalmar han stötte sin klinga med hast
I hatad motståndares bröst,
Men denne af honom ren dödssåret bragt,
Och bleknad med rosslande röst
Sjönk älsklingen ned vid förräderskans sida,
Som icke upphörde att gråta och kvida,
När hon på den döende ynglingen såg;
Så blek som en af huggen lilja han låg.
16. „0, ve mig, o ve mig, min Hjalmar jag svek“,
Hon ropte och händerna vred.
Att svärja är lätt, men det är ingen lek
Att bryta så trolöst sin ed.
Och samvetskval lägrade sig kring dess hjärta,
Och inom tre dagar hon dog utaf smärta.
Vid sidan af Hjalmar hon jordades då,
Ett brudpar i grafven de blefvo ändå.
17. Hvar gång, säger sagan, när midnatten har
Sin dimmiga nattslöja sträkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
