Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124.
Snappertuna.
1. Sex rumla år omkring en flicka jag begärde,
Alt med en föstningsring jag henne ock förärde;
Hon skönast var bland alla, som jag i världen sett.
Den dag vi olycklig kalla, då vi skull blifva ett.
2. Jag tyktes kunna tro, att kärlek skulle föra
All ljuflighet med sig och mig förnöjder göra;
Men nu har jag fått finna, hvad kval där följer vid,
Det som jag intet visste, den tid då jag var fri.
3. Som turturdufvan ren, när hon sin make mister,
Hon sitter helt allen i skogen uppå kvister
Och sjunger klagosånger uti sin enslighet;
Nu är jag full med ånger och ingen råd mig vet.
4. Jag bjuder dig farväl, min egen vän så såta,
Tack för jag var din träl, tack för jag fått dig gråta
Farväl I röda kinder, farväl I ögonblick,
Som gjort mig många hinder, uti min ungdoms tid!
5. Jag bjuder nu godnatt af alla vackra flickor.
Ack, om jag had mig satt att spjälka törvesstickor!
Långt bättre för mig varit, än tjäna detta kön,
Som så otrogen varit, fått sviken tro till lön.
6. Jag tykte mig kunna tro och därpå säkert lita,
Att jag en gång med ro på hennes hand, den hvita,
Omsider skulle sofva och hvila sött hos den,
Som mig sin trohet lofvat och var min bästa vän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
