- Project Runeberg -  Nyländska folkvisor. Ordnade och utgifna / 1 /
300

Author: Ernst Lagus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

„Om jag ej honom äger, om jag ej honom lår,

Visst gör det mig det samma hvart jag i världen går!“

0. Tre år därefter kom där ett skepp i land,

Hvarpå den grymme fadern han ilar ned till strand.

Han bjuder den sjöman ensam i rummet in,

Han hade ej i tanken att han mista skull sitt lif.

10. „Är du den samma sjöman, som min dotter älskat har?u
„Ja, visst är jag den samma, som din dotter älskat har.
Hvad vi tillsammans talade det visste ingen ann,

Men henne att förföra min afsikt aldrig var.“

11. Den grymmaste fadern han tänderna hopskar;

Han tog nu fram den knifven, som han under rocken bar
Han tog nu den knifven och stack i sjöman god,

Han öppnade på dörren, lät’n simma i sitt blod.

12. Sen går han därifrån och till sin kära dotter in:

„Kom, älskade Maria, skall du finna vännen din!

Nu får du hålla bröllop med kärestan din,

Men du får blod i bägarn i stället för vina.

13. Maria börjar blekna, men fattar genast mod;

Hon såg sin käresta blöda, hon såg hvar knifven stod.
Hon tog den oförfärad och lad den i sin barm,

Och hennes blod den blandades med sjömannens så varm.

14. rO fader, o fader, hör sista bönen min:

Lägg mig i sjömans kista, lägg mig i sjömans graf!

Nu slutas mina dagar, nu dör jag gladelig,

Nu sörjer jag ej mera för någon vän åt mig.u

15. Till strassburgska kyrkan där förds de båda två,

Var svepta uti siden, som kungen skänka må.

Men kriugom deras armar var skära silken röd,

Att ingen skull kun säga, hvaraf de voro död. 10

10. Men bakom deras kista där stod en kista svart,

Däri den grymma fadern han låg i sin gestalt
Med knifven uti handen, till varning åt en hvar,

Som nekar sina barn att ta den de vill ha.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:41:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyland31/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free