- Project Runeberg -  Nyländska folkseder och bruk, vidskepelse m.m. /
66

(1889) [MARC] Author: Anders Allardt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sprakar kolet uppå någon person, får han en oyän. „Hej, hej,
krem ska nu kom so häitt op me änn i afton?" spörjer han därför.

Piper det i veden under det brasan brinner, väntas det storm.

Brinner det blå eld uppå kolen, väntas torrväder och köld,
hvil-ket äfven bebådas, om kolen nglasa".

Svartna kolen, förutspås blida.

Det gifves alltid sådana arbeten, som med största svårighet kanna
utföras i den krets vi sade bildades kring spiseln och är det därför
vanligt att finna den slöjdkunnige arbetande skildt vid pärtans sken.
Han står vanligen med mössan på hufvudet, där han yxar och täljer.
Träder någon främmande in, tager han vackert bort sin mössa, räcker
den inkomne sin hand till hälsning och anvisar honom sittplats. Men
därpå betäcker han åter sitt hufvud och fortsätter sitt arbete. Han
håller mössan på hufvadet för att hindra håret från att falla i ansiktet
Blott oduglingen och den „dummhöugfserdoga" bär henne på hufvudet,
då han vistas inne utan att sysselsätta sig med något. Ofta ser man
en af familjens mindre arbetsföra medlemmar hålla i pärtan för att
lysa den slöjdande.

Att den som nlyseru icke anses hafva gjort särdeles stor nytta,
därom vittnar den lön, som lofvas „lysarn“, ty den utgör: „äitt
sés-körn för kvar kolkappa".

Stundom begagnar man sig för detta ändamål af en ställning
(= „pärttjäligg“, „lystjäligg“) med inskärningar till fästepunkter åt
pärtan, så att den än kan ställas lägre, än högre.

Att blåsa på det glödande kolet, då pärtan släckes, anses
menligt; likaså att svänga henne i kretsform, medan kolet ännu glöder.
Dessa handlingar tror man medföra förslappning i barnens urinblåsa,
så att barnen blifva utan „håld“.

Äfven i kolet från en brinnande pärta, läser man vissa förebud:

Blir kolet på pärtan mycket långt, kan man vänta nederbörd.

Tudelas eller klyfves kolet i pärtans längdriktning, kommer snart
ett falskt och skvalleraktigt främmande.

b) I uthusbyggnaderna.

Gå vi ur stugan och rikta vi vår uppmärksamhet på
uthusbyggnaderna för att uppspåra de „fabler“, som anknytas vid dem, så möter
oss här samma grundtanke som gör sig gällande med afseende å
boningsrummet: äfven dessa beherskas af hvar sin tomte.

Mången allmogeman hälsar vid sitt inträde i badstugan, då han
kommer för att bada. Då han inkommer från badstugan, hälsar han
åter och liksom öfverför genom hälsningen „gu avton från baston"
eller „hälsniggar från baston" tomtens hälsning till stugan. Man
påstår ganska ofta om sjukdomar, att de fastnat från badstugan. Att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:42:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nylsedbruk/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free