Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan, hvars rödbruna fläck under hakan och klufna stjärt, skulle bära
vittne om hvart silkesnystanet och saxen tagit vägen, hvarför man
säger, att svalan vill urskulda sig med sitt kvitter, som i
öfversätt-ning lyder:
„Jungfru Marias nyckelpiga
Säger att jag stulit af henne
Ett rödt nystan och en sax,
Men det har jag ej gjort"1.
Och en annan variation l&ter svalan tillägga:
„Fy vare
Han som har sagt det;
Han borde sänkas
I djupsens djup, djup, djup".
Då en katt visar sig, flyga svalorna, isynnerhet om de ha att
befara något försåt för de ännu icke fullt flygvuxna ungarna, tätt
öfver denna, i det de ropa: „tå knfvn, tå knivn!“
Dufvan hade enligt folktron förr i tiden sju ägg, men kråkan
stal bort dem och lade sina två i stället, iföljd hvaraf dufvan alt
sedan dess kuttrar:
„Du, du!
Tog mina sju, sju
Och jag fick tu, tu“.
Enligt en annan version lyder dufvans kutter i öfversättning:
„Hu, hu, hu,
Förr hadd ja sex o sjii,
Nu får ja äitt o tu“.
Talltrasten tros med sin melodiska sång uppväcka kärlek, och
när ungersvennen möter jäntan i skogen och får höra fågelns sång,
tolkar han den i dessa ord:
„Kor kvit uxn i kyon2
Kor kvit uxn i kyon,
Sät lida fast,
Sät lida fast,
Tå flickan i famn,
Kyss henne på munn!
Just så, just så!1
1 Se V. L. Cajander, Alb. utg. af Nylänningar, IV.
* Inhägnad för boskapen. P&rnädialekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
