Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOSTRUP. 43
brännglas. Man kände sig som bröder, man lefde helt och
hållet med hvarandra, hade »fullt opp för dagen» — men
. inte heller en styfver mer. Det betecknande för student-
komedien är, säger Georg Brandes, att den gör »studenten
såsom student till ungdomens och idélifvets målsman.» Och
Hostrup kännetecknar sjelf hvad som gör en yngling till
student, då han i »En Spurv i Tranedands» låter en af per-
sonerna säga: .
»Hvad är det, der gjör et Menneske til Student? Er det Examen artium
og det akademiske Borgerbrev? Nej! thi saa vilde Studenterne ikke udgjöre
et frit, aandeligt Broderskab, men et Lav som alle de övrige; saa var de
hjemfaldne til Filisteriet. Er det da Kundskaben til Latin og Gresk? Hvis
en Students Vzardi beroede derpaa, saa Gud hjälpe de fleste af os! Nej,
det der stempler en Student, det er Studenteraanden, og Studenteraanden
er ikke andet end Ungdommen. Ethvert ungt Menneske betragter jeg som
en Student, naar han er virkelig ung, ikke blot i Aar, men i Sjel og Sind.
Thi det er Ungdommens Kjendemerke at leve sit egentlige Liv i sig selv,
stille o$ indadvendt i Tanke og Dröm, og i sin Streben mod et rent
aandeligt Maal at blaese ad Pengeposer og Kammerherrenögler og alle
Jordens övrige Guder. Og enhver, der gjör det, han förer et Studenterliv,
og ham kalder jeg Broder i Aanden. Leve da alle xegte Studenter baade
med og uden Examen artium.»
Detta kan sägas vara Hostrups program för den danske
studenten.
Och det var i rättan tid Hostrup tog porträtt af denne
danske student. Idealen hade ännu icke bleknat, förhopp-
ningarne icke svikits, drömmarne icke utbytts mot den kalla
verkligheten. Samfundsutvecklingen var i sin ungdom, och
dess bärare kunde derföre vara unga och känna sig unga.
Deras ungdomlighet var vidt skild från den affekterade, halft
blaserade »ungdomlighet> som Drachmann velat teckna i
sin satir om »de danske Studenter med Kokarder paa.» Frisk-
Aet, omedelbarhet var tonen i det dåtida studentlifvet,
kunde derföre också vara grundtonen i dess diktning. Och
den danske studenten sådan han hos Hostrup framträder
är hvarken någon burschikos - öldrinkare eller någon lätt-
sinnig grisett-tjusare, hvarken en hyperidealistisk svärmare
eller ett beräknande »ämbetsmannafrö», han känner sig höjd
öfver hvardagslifvets trångbröstade prosa, utan att derför
sätta sig på sina höga hästar, han är försatt med en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
