Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 DET KRISTNA SAMHÄLLET OCH ROMERSKA STATEN.
Å
lades gudlöshet — impietas, det andra vidskepelse — su-
perstitio hvilka straffades med döden och landsförvisning.
Gudlöshet bestod icke i att hafva kätterska åsigter om reli-
gionen, ty sådana lemnades nära nog utan afseende, utan
deri, att man afhöll sig från den officiella gudsdyrkan.
Men huru konservative än romarne voro i religiöst af-
seende, så kunde de dock ej undgå att småningom besmittas
af grekernes och de andra underkufvade folkens religioner.
Dessa folk fingo visserligen hvart och ett i sitt land fritt
dyrka sina gudar, men att i Rom utöfva en af staten icke
erkänd religion och att der göra proselyter, ansågs för en
stor statsförbrytelse. Så länge den gammalromerska andan
ännu var stark, förföljdes också alla nya religioner, som
gång efter annan visade sig i Rom, men slutet på förföl-
jelsen blef vanligen, att staten erkände den nya religionen,
hvarigenom dess anhängare erhöllo rätt att inom sin krets
utöfva sin gudsdyrkan.
Efter hand blefvo nästan alla möjliga orientaliska reli-
gioner erkända af staten. Och om deras insteg bland ro-
marne å ena sidan visade, att den nationella religionen var
på förfall, så visade det å andra sidan, att det religiösa
behofvet hade ökats. De främmande religionernas historia
i romarverlden är i sjelfva verket en sida af den romerska
religionens upplösningshistoria, och detta, trots att den
nationella religionen vardt så att säga reformerad af Au:
gustus, hvilket visserligen kunde fördröja, men icke hindra
kristendomens seger.
Bland de många asiatiska gudomligheter, som dyka
upp i Rom, förföljas och till slut officielt erkännas, vilja vi
dröja något vid den persiske Mithra, hvars dyrkan från och
med det andra århundradet spelar en så stor rol i romar-
riket. Mithra var ursprungligen en personifikation af det
skapade materiella ljuset, men vardt snart identifierad med
solen, och varder som solgud dyrkad som den högste gudom
och får nu verldshistorisk betydelse. Efter att i sig ha
upptagit åtskilliga chaldeiska och egyptiska ideer, utbreder
den sig öfver Vesterlandet. Till Rom tyckes den ha kom-
mit redan 66 f. Kr., sedan kriget med sjöröfvarne var slu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
