Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 DET KRISTNA SAMHÄLLET OCH ROMERSKA STATEN.
stundom gjorde sig skyldige, både i ord och handling vi-
sade, att något nytt och detta ett bättre trädt in i lifvet.
Nu fans det äter menniskor, som trodde, som hoppades,
och som icke öfversågo med lasten, derför att det hörde
till goda tonen, utan hänsynslöst nämde den med dess
rätta namn. |
I politiskt afseende deremot vardt det svårare för kri-
stendomen att ha samma gagnande inflytande som i socialt.
Ty de kristnes uppfattning af staten och dess rättigheter
voro sådana, att en konflikt med staten var oundviklig.
Somlige af de kristne antogo staten rent af vara ett verk
af djefvulen. För de hofsammare företedde den sig väl ej
så, men desse betraktade. den dock såsom ett ondt, som
ännu en tid borde tolereras. All jordisk magt skulle ju
snart förgås. Kristus skulle snart återkomma, och sedan
han besegrat satan och hans anhang, upprätta det tusen-
åriga riket och styra det med sina trogne.
Med ett ord kejsarstaten var ett ondt, hvars undergång
snart tillstundade. Den fordrade och gjorde ju så mycket
som stred mot Guds ord. Ty stred det icke mot Guds lag
och ord att låta döma menniskor till döden och att afrätta
dem, utkräfva skatter samt att föra krig mot sina med-
menniskor? Krigstjensten betraktades derför också mindre
som en börda än som en synd, genom den vardt man ju
så lätt en mördare. För att undgå densamma sökte månge
kristne derför också martyrdöden. Likaledes betraktades
all statstjenst nästan såsom synd. VWVoro också dess för-
rättningar i och för sig ej syndiga, sä blefvo de det, när
statens embetsmän kommo i beröring med statens religion,
hvilket förr eller senare vardt oundvikligt.
Om också dessa åsigter och den glödande energi, med
hvilken de omfattades, måtte anses ha varit nödvändiga för
att kristendomen skulle kunna besegra hedendomens verlds-
makt, så kan man dock ej undra på, om staten med sträng-
het uppträdde mot deras svärmiske förfäktare. Den kunde
ju ej helt lugnt åskåda, huru man arbetade på all:borgerlig
ordnings upplösning. Kristendomen besegrade visserligen
hedendomen, men romerska staten kunde den hvarken be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
