Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 1O LITERATUR.
Språket kan, såsom Whitney bestämdt framhåller, betecknas
som en mensklig inrättning, en del af kulturen, och liksom annat
sådant tillegnar sig individen detsamma genom inlärande, genom
tradition; ungefär så som den enskilda menniskan lär sig att
använda verktyg eller att begagna kläder. Författaren vänder sig
särskildt mot den uppfattningen, att språket skulle liksom t. ex.
hudfärg eller vissa karaktärsdrag höra till rasegendomligheterna
och på samma sätt som sådana ärfvas från förfäderna. Ett barn,
som uppväxer bland medlemmar af ett främmande folk, tillegnar
sig deras språk, och historien lemnar prof på huru folkstammar
utan att i öfrigt i väsentlig mån uppgifva sina egendomligheter
utbytt sitt språk mot ett främmande, såsom t. ex. gallerna efter
romarnes eröfring af deras land tillegnade sig latinet. Ett folks
språk får derför ock endast med försigtighet anlitas vid afgö-
randet af etnografiska frågor. — Man kan ej i motsatt syfte beropa
sig på den s. k. språkkänslan eller språkets anda; med »denna
mytologiska term», »detta uttryck af en beqväm dunkelhet» menas
i sjelfva verket intet annat än summan af de talandes böjelser,
såsom de blifvit bestämda af det redan för handen varande språk-
materialet och de bestående språkvanorna, hvilka naturligtvis i
det hela måste öfverensstämma hos dem, som från barndomen
lärt sig att tala samma språk.
Då vi använda ett visst ord som tecken för en viss före-
ställning, då vi t. ex. med uttrycket grön beteckna en särskild
färgskiftning, beror detta följaktligen öfver hufvud derpå, att vi
en gång af vår omgifning lärt oss att förbinda denna föreställ-
ning och detta ord, af den grund att det bland den »brukades
så». Från vår ståndpunkt sedt är sambandet i allmänhet rent
konventionelt; om de personer, med hvilka vi ha att meddela
oss, för samma sak använde ett annat uttryck, skulle detta göra
oss lika god tjenst. Så kan förhållandet ej alltid ha varit; vi
kunna åtminstone ej underlåta att tänka, att det i hvarje uttryck
ligger något, som föranledt dess egendomliga användande. För
att finna orsaken till förbindelsen mellan tanken och dess tecken
måste vi följa det senares historia, d. v. &. dess användning i
äldre tid. I hvarjehanda fall kan man bestämdt uppvisa, när
ett ord först användes, äfvensom anledningen till dess upptagande.
"Man finner då visserligen ett visst sammanhang med det be-
tecknade, men i allmänhet ett skäligen godtyckligt sådant. Elek-
triciteten har fått sitt namn deraf, att de första elektriska feno-
men, hvilka närmare iakttogos, visade sig vid gnidning af bern-
"sten, hvars grekiska namn är elektron. Den nya verldsdel, som
Kolumbus upptäckt, kallades Amerika af den anledning, att en
af de män, som bidrogo att vidga kännedomen om densamma,
till förnamn hette Amerigo. — I ett långt öfvervägande antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
