Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 LITERATUR.
Samlingen innehåller äfven tvänne praktprof på förf:s pro-
sastil, ji det ena (»Hebriderna») kristallklar och liljeren som
sjelfva den ödesdigra källan i den tröstlöst vemodiga sagan, i
det andra (»Drömmarnes palats») sprakande af en fantastisk fyr-
verkeriglans, som nästan för tanken tillbaka till Almqvists »De
dödas sagor».
3 +
+
Literärt album har upplefvat sin tredje årgång. Man var
något nyfiken på, hvad denna månde innehålla, då de föregående
så der tämligen tagit med sig de berömdaste bland våra vittra
författare. Men redaktören har visat samma fyndighet i att fram-
draga mindre — på detta område nämligen — kända pennor,
som stundom Svenska akademien visat i uppsökandet af nya
ledamöter. Tilläggom emellertid, att valet här i allmänhet varit
rätt lyckligt. Ty äfven om man från de båda prestmännen (F.
Grafström och Th. Strömberg), framför alt den först nämde, stun-
dom förnimmer toner, som mera höra hemma i retoriken än i
poesien, och äfven om man stundom öfverraskar målaren (G. v.
Rosen) med en lätt darrning på den hand, som icke för pennan
med samma vana som penseln, så ligger dock i deras bidrag
tillräckligt af värde för att godt försvara sin plats i ett poetiskt
album. Af Grafström framhålla vi i synnerhet »En fattigbegraf-
ning», en bild, tydligen icke tecknad blott å ämbetets vägnar
för predikstolen eller personalierna, utan gripen direkt ur verk-
ligheten och uppdragen med osökt värma och kraft. Af Ström-
berg föredraga vi den förträffligt berättade »1719» framför den
mera bredt anlagda »Kung Karl Gustafs gille», som i trots af
frisk, ungdomlig flägt och duktiga enskildheter saknar egentlig
komposition och historisk illusion, och hvars slutord: »Redan
morgonsolens lågor lysa på vår väg – till Bält!» antyda en
framsynthet bos Karl Gustaf, som erinrar om den beryktade kria-
skrifvårens, hvilken lät Gustaf II Adolfs afskedstal till ständerna
börja sålunda: »Då jag nu afreser till Tyskland för att deltaga
i trettiåriga kriget — -—». G. v. Rosens »Sista dagen» är —
såsom man af den fräjdade målaren kunde vänta — i alt hvad
det objektiva, yttre, åskådliga beträffar, skildrad med stor styrka,
färgglöd och natursanning, under det att det subjektiva, psyko-
logiska ej fuilt håller jämna steg med det förra, utan stundom
förråder dilettanten.
Säkert ha många läsare med oss häpnat en smula vid
åsynen i »Literärt album» af Å. Th. Lysanders öfverraskande
fråga: »Var Luigi Pulcei utan gudsfruktan och var hans mening
någonsin att komma förargelse å stad?» Om på en slump kan-
ske !/,, af bokens läsare öfver hufvud ens hört Luigi Pulci om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
