Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NV
134 XKARAKTERSBILDER FRÅN SVERIGES SENASTE HISTORIA.
var i en sådan natur, som Georg Adlersparre växte upp,
och hans skaplynne bar tydliga aftryck efter den.
Hans fader, öfverstlöjtnanten Kristofersson, hvilken
1757 adlades och då antog namnet Adlersparre, stod i nära
förhållande till grefve Erik Brahe, hvilken afrättades 1756,
och var invecklad i dennes planer. Frihetstidens ränksmi-
deri med det hat, den bitterhet och de mörka misstankar,
som derur föddes, :måtte således hafva bredt sin skugga
äfven till gossens föräldrahem.
Starka själskrafter söka gerna sitt första utbrott i ett
ystert sinnes obändiga öfverdåd. Om sin egen gossålder
berättar Adlersparre: »Allt som i mina ögon kunde synas
vågsamt var mitt älsklingsnöje: att klifva upp i toppen af
de högsta träd, att rida i vall de ostyrigaste hästarne, att
vara den förste, som vågade sig ut om vintrarne på den
tillfrusna sjön, att brottas med bygdens pojkar, hvilket ej
sällan slutade med ganska hårda slag å ömse sidor, voro
mina käraste tidsfördrif>.
Denna pojkaktighet, af hvilken Adlersparre för öfrigt
behöll en god rest qvar hela lifvet igenom, var parad med
ett i grunden vekt sinne. »Det var mig omöjligt», yttrar
han, »att plåga ett djur eller se det plågas». Gossens väg-
ran att träda en metmask på kroken ådrog honom en till-
rättavisning af den stränge fadern och hade till följd ett
uppträde, efter hvilket den unge Georg helt tvärt beslöt
att från sitt hem rymma öfver norska gränsen. Ensam,
endast med några silfverslantar i fickan, gaf han sig i väg
till fots på den äfventyrliga resan. Endast med goda ord
och öfvertalning lyckades fadern, som upphunnit honom,
att afstyra tilltaget. Den veka känsligheten var således
redan då hos honom förenad med en viljestyrka, som ruf-
vade på dristiga beslut och förberedt satte oväntade ting i
verket.
Tolfårig var han med sin fader på besök i Stockholm
1772, just under de dagar då statshvälfningen pågick. Fa-
dern var belåten med de uppträden han åsåg; på sonen
gjorde de ett helt annat intryck. Gustaf III med sin spin-
kiga gestalt och klemiga, teatraliska hållning syntes honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
