Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 NÅGRA ORD OM KRITIK.
älskar idyllen, hvaremot en annan ser det bästa uttrycket
för sina känslor i det storartade; en vill ha öfverflöd, en
annan röres mera af det anspråkslösa; en ser blott på det
andliga uttrycket, en annan kan också känna sig uppbygd
af den yttre formens skönhet; en tycker mest om mörk-
grönt, en annan om ljusrödt. Alla dessa olika sympatier
ha sitt fulla berättigande, men man måste blott noga se
till, att beskaffenheten af den art, man älskar, är sann.
Allt uttryck af konst har sin berättigade plats, om detta
uttryck är försökt med upprigtighet. Det absolut talang-
lösa faller naturligtvis bort af sig sjelf, emedan man icke
kan tänka sig någon konstnärlig produkt utan en viss grad
af talang. Sedan kan det blott vara fråga om tvenne saker:
är en konstnär eller poet på den rätta vägen, eller är han
det icke? Vill han frambringa det sanna, sträfvar han efter
natur och lif, eller vill han få fram sina falska föreställnin-
gar om dem? Kritikens sak är att kunna skilja på detta,
och ej allenast den kritik, som uppträder i tidningar och
tidskrifter, utan alla menniskors kritik borde lära sig att
skilja härutinnan. Det är icke fråga om, att alla konstnä-
rer och poeter skulle vara snillen för att ha rätt att exi-
stera, men väl att de, som forma och dikta, skulle göra det
ärligt. Det falska, det sjukliga, det onaturliga ej blott får,
utan skall man vända sig ifrån med lika mycken ovilja,
som man i moraliskt hänseende skulle vända sig ifrån det,
som strider mot det sanna och rätta i menniskonaturen.
Kritiken är det konstnärliga samvetet, som ropar: halt!,
när det är något farligt å färde — eller rättare, det är,
hvad den borde vara. Den indignation, som så många kon-
stens utöfvare känna gent emot kritiken, härleder sig der-
ifrån, att kritiken ofta är så kritiklös, så beröfvad förmåga
att skilja och sikta. En bisak, en hel mängd ofullkomlig-
heter, som ju vidlåda allt menskligt, är hvad som först faller
i ögonen, och är då icke kritikern en sådan, som kan se huf-
vudsaken, kan spana uttrycket af en personlig, lefvande idé
(när en sådan finnes), så blir" domen falsk. Är deremot en
del detaljer hänförande, men hufvudsaken humbug, då kan
det mycket lätt gå så, att den stora allmänheten, med alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
