Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. 257
han: »Z. T. lefver, enslig och lugn, på sin lilla villa Björkud-
den i Ostersundom kapell vid hafskusten, två mil öster om Hel-
singfors, och stökar f. n. hop gammalt, innan han börjar med
nytt» — Detta »hopstökade gamla» har till en början utgjorts
af några noveller, skrifna under åren 1859—567, och efter behö-
rig revision utgifna under den gemensamma rubriken Vinterqväl-
lar, första cykeln. I ett förord, stäldt »till den benägne läsaren»
och. i älsklig pratsamhet något erinrande om Walter Scotts före-
tal till sina romaner, redogör förf. för återupptäckten af detta
gamla pappersgods och sitt beslut att offentliggöra det. Novel-
lerna äro följande sex: Konungéns handske, Gröna kammaren i
Linnais gård, Vincent Vågbrytaren, Pastorsvalet i Aulango, Tant
Mirabeau och Det gyllene spöket. Man återfinner hos dem myc-
ket af den Topelius vi alla lärt känna och älska från »Fältskärns
berättelser», framför allt den varma fosterlandskärleken och den
lifliga berättaregåfvan. En viss förkärlek för anordnandet af
spökscener gör sig förnimbar i flere af novellerna; de få visser-
ligen sin ganska naturliga förklaring, hvilket emellertid icke hin-
drar att läsaren behåller ett helt visst berättigadt tvifvelsmål,
huruvida sådant kan passera 1 en verld der det verkligen icke
spökar. En »romantisk» osannolikhet har ibland allt för mycket
fått inkräkta på handlingens gång, hvarigenom denna, det bör ej
nekas, fått ett ytterligare »spännande» element för den mycken-
het läsare, som älskar sådan romantik. Kan sålunda komposi-
tionen i dessa berättelser enligt vårt förmenande med skäl be-
tecknas som deras svagaste sida, ha de deremot i stil och ka-
raktersteckning andra sidor att uppvisa, om hvilkas förträfflighet
endast en mening kan råda. Stilen måste betecknas såsom mön-
stergill för berättelser af detta slag: lättflytande, i skildringar
af naturscenerier likasom i de skiftande uppträdena mellan de
handlande personerna lika lifligt målande, i samtalstonen natur-
ligt otvungen och slående sann. Särskildt vilja vi i detta afse-
ende framhålla Tant Mirabeau, den förträffligast skrifna af samt-
liga novellerna. Karaktersteckningen är i allmänhet gjord med
stor talang. Minst lycklig i de särskilda berättelsernas hufvud-
figurer, hvilka för det mesta blifvit allt för romantiskt intres-
santa, kulminerar deremot förf:s förmåga i teckningen af åtskil-
liga bifigurer, gripna ur lifvet, framställda med en slående san-:
ning och omedelbarhet och derjemte esomoftast med ett hjertligt
tilltalande humoristiskt godmod. Från alla de sex novellerna
kunna mångfaldiga exempel härpå anföras. Man erinre sig, för
att nu påpeka blott ett par sådana, hofrådinnan Winterloo och
hennes son kaptenen i Gröna kammarn, lagmanskan Åkerström i
Pastorsvalet och den unga brefskrifverskans moder i Tant Mi-
rabeau.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
