Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
KARAKTERSBILDER FRÅN SVERIGES SENASTE HISTORIA, 279
»så vidt man möjligen kan se in i menniskors tänkesätt, är
jag öfvertygad, att han ej kommer med uppsåt att göra
oro. Tvärtom tror jag honom med säkerhet kunna nyttjas
att ställa till rätta, om något skulle uppstå i bondeståndet.»
Grevesmöhlen stod vid denna tid på höjden af sitt an-
seende hos folkmassan och hade äfven hos mer framstående
personer en betydande inflytelse. »Han är», skref Skjölde-
brand, »i korrespondans med de mest betydande af flere
stånd, hvilka fråga honom om råd.» De långa rättegån-
garne, genom hvilka vederbörande sökt störta honom, hade
af allmänheten följts med det lifligaste deltagande och slu-
tat på ett sätt, som väl kunde kallas segerrikt. De många
småskrifter, hvilka under vexlande pikanta titlar innehöllo
handlingarne i hans mål, hade funnit en enorm afsättning.
En ännu lefvande gammal man, som då var bodgosse i den
boklåda, der de såldes, vet berätta, huru folket, skockadt
i tät massa vid disken och utanför fönstren, framsträckte
hand vid hand och hur det kräfdes »ferm expedition» för
att ur de många händerna mottaga sexstyfrarne (vanliga
priset) och räcka skrifterna i utbyte, om hvilka man ibland
formligen slets och slogs. Under titeln »Säista smövrjelsen,
rättegångsroman», utgaf han till slut en med samma intresse
mottagen öfversigt af den märkliga rättsstridens förlopp.
I Skara utgafs, troligen af Edman, ett »Samtal på allmänna
spelhustorget i kejserliga hufvudstaden Mareno» i syfte att
försvara Ugglas och illa tilltyga Grevesmöhlen. Men Gre-
vesmöhlen utgaf genast »Gåzan eller fortsättning af samtalet
på allmänna spelhustorget i Mareno» och blef hvarken i sak
eller i ovett svaret skyldig. I en senare skrift yttrade han,
väl icke så alldeles utan grund: »Då under hela den långa
rättegången, hvilken alltid skall stå som en skamfläck i
tullarrendets historia, vederbörande ej kunde, oaktadt all
använd möda, tillvita mig ett enda embetsfel och bland
5,000 mina underhafvande icke kunde, oaktadt sin skräck-
regering, uppvigla en enda att beskylla mig för minsta af-
steg från pligt och skyldighet, var denna rättegång för mig
den största triumf, som är möjlig för en förut obemärkt
- person, hvilken skulle helt ensam och utan hjelp försvara
Ny Sv. Tidskr. V. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
