Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 OM ROMANENS URSPRUNG OCH ÄLDSTA FORMER.
hvad deras muntliga föredrag måste varit för deras personliga
åhörare. .
Den för vårt ämne vigtigaste sidan af deras verksamhet är
det sätt, hvarpå de ingrepo i alla literaturens arter, särskildt deras
reformer på poesiens område. Vi se att skolan ända från första
början sträfvade efter allenahberskande på alla områden af de
talande konsterna. Poesien hade redan för längesedan nedstigit
från sin höga plats och blifvit dels en lärd, dels en imitations-
poesi. Med stort förakt betraktades den af sofisterna, hvilka i
den poetiska eller rättare sagdt rhetoriska prosan sågo en vida
lämpligare och tidsenligare form för den diktande fantasiens
skapelser. De sökte också ersätta alla dess särskilda arter med
motsvarande rhetoriska. I stället för de gamla hymnerna voro
deras dityrambiska diktningar rhetoriska loftal öfver gudarne ;
de lyriska småstyckena funno sitt motstycke i ekfraserna, små-
stycken, i hvilka våren, näktergalen, rosen o. d. på ett sofi-
stiskt sätt firades; tillfällighetsdiktningen, såsom epithalamier,
hymenäer, upptogs helt och hållet inom rhetorikens gebit och
vann en mot deras art fullkomligt svarande prosaisk utbildning.
Epiken var naturligtvis det lättaste att prosaiskt efterbilda i be-
rättelser och beskrifningar, och på detta sätt ombildades helt
och hållet den gamla poesien till en prosadiktning. — Det var
just detta sträfvande att skapa en egen rhetorisk poesi som fram-
kallade den andra sofistikens egendomligaste skapelse — den
grekiska kärleksromanen.
Sofisterna älskade i allmänhet att uppelda sin fantasi med
blodiga och passionerade ämnen, de begagnade vid sina föredrag
en häftig, nästan vild gestikulation, och denna motsvarade full-
komligt orden. Sådana ämnen af romantisk och äfventyrlig art
gåfvos i de sofistiska skolorna till behandling åt lärjungarne;
och just för sin likhet med det stoff, som behandlades i roma-
nen, erbjuda dessa teser eller »progymnasmer» ett stort intresse.
Som exempel på sådana anföra vi följande ur Senecas »Contro-
verser»: »En person har, oaktadt fadrens förböner, mördat sina
två bröder, den ena emedan han är statens tyrann, den andra
emedan han ertappat honom under äktenskapsbrott. Denne man
tillfångatages af sjöröfvare och skrifver och begär lösepenning af
fadren. Denne å sin sida skrifver still sjöröfvarne, att han gerna
vill gifva dem dubbla summan, om de vilja hugga händerna af
sonen. De släppa bonom dock lös. Då han återkommer och fa-
.dren befinner sig i mycket torftiga omständigheter, vägrar han
att hjelpa honom». — »En yngling tillfångatages af sjöröfvare.
Röfvarhöfdingens dotter, som älskar honom, förmår honom att
svärja henne evig trohet, om han genom henne blir befriad ur
fångenskapen. Hon flyr med honom. Ynglingen återvänder hem
och tager henne till äkta. Hans fader åter fordrar, att han skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
