Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 LITERATUR.
så långt ifrån kan täfla med det franska, till en mycket for-
drande uppgift. Med" så mycket större nöje kan man då vits-
orda, att öfversättaren på det bela taget lyckats särdeles väl i
sitt onekligen något vanskliga värf. Den fribet han på åtskil-
liga ställen tagit sig att frångå den stränga ordalydelsen i ori-
ginalet bar i förening med en fyndighet, som merendels träffat
det rätta, mycket bidragit att förläna hans öfversättning den le-
digt eleganta konversationston, den raskbet och frånvaro af all
tyngd i replikerna, som bär var ett sine qua non, men hvilket
allt ett mera ordagrant återgifvande må hända skulle förstört.
En jemförelse med en äldre i tryck tillgänglig öfversättning (af
F. Berndtson, utgifven i Helsingfors 1865 på C. J. Wikbergs
förlag, men efter hvad vi tro föga spridd i Sverige), ger stöd
åt detta antagande. Denna öfversättning, som med mycken tro-
het följer originalet i spåren och i öfrigt är förtjenstfullt utförd,
kan ej frikännas från just en sådan tyngd i replikbehandlingen,
som beröfvar Beaumarchais’ snillrika skapelse en af dess mest
fängslande egenskaper, den tjusande skalkaktiga gratien, och som
äfven gör denna öfversättning mindre lämplig för scenen. Ibland
— men ej ofta, det medgifva vi — har dock den nya öfver-
gättningen, genom att mindre noggrant återgifva originalets or-
dalydelse försvagat udden i replikerna; och på dessa ställen
synes 0os8 Berndtsons tolkning lyckligare. Redan i första ak-
tens första scen kunde vi påpeka ett par dylika ställen. I tredje
aktens femte scen, der Figaro på grefvens anmärkning, ALes do-
mestiques ici sont plus longs å 8 habiller que les maitres, svarar:
Cest qwils n’ont point de valets pour les y aider, bar detta svar
hos Berndtson blifvit både mera ordagrant återgifvet och fått
en mera bitande ton än hos Lundström. I samma akts tret-
tonde scen, tvisten mellan Figaro och Bartholo inför rätten,
eger, såsom oss synes, Berndtsons tolkning företrädet. Brid’oi-
sons eller, som Lundström kallar honom, Gåsmans repliker åter-
gifvas likaledes bättre och roligare af Berudtson. (Denne ytterst
löjlige figur, Gåsman nemligen, bortfuskades, i parentes sagdt,
betänkligt vid Dramatiska teaterns framställning af stycket).
I ett par franska editioner af komedien hafva vi funnit en
del af tredje aktens fjortonde scen, innehållande Marcelinas för-
svarstal öfver qvinnorna, utesluten efter vårt förmenande med
mycket skäl. Ty hvilka sanna maximer Marcelina än här utta-
lar och huru mycket de bevisa att Beaumarehais äfven i »qvinno-
frågan» var den nya tidens representant redan under l’ancien ré-
gime, passa de ej rigtigt midt ibland de glada scenerna. Vid
uppförandet kunde de åtminstone uteslutas.
Våra anmärkningar mot hr L:s öfversättning hafva, som man
finner, endast rört detaljsaker af obetydlig vigt, och det är också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
