Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om Ibsens »Gengangere».
Det har så ofta blifvit sagdt, att vår tid utgör en negatio-
nens tid, att denna sats så godt som öfvergått till trosdogm.
Man klagar öfver, att representanterna för de nya ideerna rifva
ved allt utan att mägta sätta något i stället, och särskildt har
Ibsen varit utsatt för sådana förebraelser. Denna klagan är na-
turlig. Den har i alla tider höjts af det gamlas målsmän, då
tiden börjat finna de gifna formerna för trånga för det nya in-
nehåll den bär i sitt sköte. Och oundv:klig är den, ty »ingen
låter nytt vin på gamla flaskor; annars spränger vinet sönder
flaskorna och vinet spilles ut.» Att angripa det gamla och be-
stående är derför ingalunda alltid detsamma som att ej ha något
nytt att sätta i stället, äfven om detta ofta är fallet. Hvad Ib-
sen beträffar, är enligt vår uppfattning denna förebråelse alldeles
oberättigad. Det är alltid verklig sedlig harm, som drifver ho-
nom till hans angrepp. Då han såsom i Braud skenbart rigtar
sina hugg mot kärlekens religion, är det egentligen blott mot en
slapp uppfattning af densamma — en sådan, som tror, att kär-
leken upphäfver någon bokstaf af lagen. Då han i »et Duk-
kebjem» angriper äktenskapet, är det ju blott äktenskapet utan
kärlek, d. v. 8. den legaliserade osedligheten. Och detsamma
skola vi finna förhållandet vara i »Gengangere», ehuru detta ar-
bete kanske utgör ett våldsammare anfall på det rådande före-
ställningssättet än något af hans föregående.
Vi måste först lemna ett referat af det, bvarvid hufvudin-
tresset i arbetet fäster sig, emedan de referat, vi sett gjorda i
den dagliga pressen, synas oss hafva förbisett åtskilliga af de vig-
tigare hufvudsynpunkterna och deremot fäst sig vid sådant, som
för dramat endast är bisak.
Dramats hufvudperson, fru Alving, hade vid unga år ingått
ett konvenansäktenskap med kapten Alving, som på grund
af sin stora förmögenhet ansågs för ett godt parti. Hon hade
gjort detta under påtryckning från mor och slägt, oaktadt hennes
hjerta redan då tillhörde en annan, en ung prest vid namn Man-
ders. Men straffet för denna handling drabbar lienne under en
förfärlig form. Kapten A. var redan före äktenskapet känd
som en. utsväfvande roué, och det förhållande, hvari han genom
kätenskapet trädde till fru A., blef honom ingalunda någon ans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
