Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 NÅGRA ORD OM IBSENS »oGENGANGERE»;
som hon ej älskar är hennes pligt, i följd hvaraf hon ger lifvet
åt ett barn, som i djupaste etiska mening måste erkännas vara
oäkta. Dramats handling består nu deri, att hon drifves till er-
kännande af sin djupa skuld. Det verktyg i försynens hand, som
skall framtvinga detta resultat, är soneu, som får lida följderna
af moderns brott, derhän att han slutligen på henne ställer den
tunga fordran, att hon skall utsläcka det lif, hon påtvungit ho-
nom utan att gifva honom, hvad han haft rätt att fordra, de
fysiska vilkoren för att föra ett menskligt lif.
Man har redan hunnit att mot detta Ibseus arbete rigta
svåra anklagelser företrädesvis i fråga om dess innehåll. Man
har t. ex. påstått, att Ibsen förnekar äktenskapets helgd och
förordar den »fria kärleken.» Men om man insett, att kyskhe-
tens bud ofta kränkes just inom äktenskapet, och derför fordrar,
att en sådan förbindelse skall upplösas liksom hvarje annat
osedligt förhållande, månne väl detta kan kallas att neka äkten-
skapets helgd? Läåtom oss dröja vid detta! Hvilken menniska,
som gör anspråk på att föra sedlighetens talan, skulle ieke
uppröras i sitt innersta, om han finge höra, att en qvinna
för pengar lofvat att tillböra en man för lifvet, och hvilken
skulle icke glädjas, i bändelse han finge höra, att samma qvinna
insett det skändliga i sitt löfte och brutit detsamma? Men om
samma qvinna låtit viga sig med mannen, då hjelper det ej, att hon
inser sig hafva handlat mot samvetets röst; då har hon skyldighet att
hålla sitt löfte. Och hvad är det som åstadkommer denna skilnad i
. uppfattaingen; hvad är det som gör, att man i det senare fallet ej
glädjer sig åt, att en qvinna ångrar sitt löfte att kränka sjette
budet och derför öfvergifver sin man? Detta kommer sig deraf,
att man vet, att äktenskapet bör vara oupplösligt, och man
lefver i föreställningen, att det, som eger den äktenskapliga for-
men, också verkligen är ett äktenskap. Men i sjelfva verket är det
ju något långt förfärligare att lefva sitt lif i en sådan för-
bindelse med anspråk på, att denna skall kallas ett äktenskap,
än att lefva i samma förbållande utan att göra detta anspråk; ty
i förra fallet ej blott missbrukar jag en form, som borde vara
form för ett godt och heligt innehåll, utan jag fordrar äfven för
detta missbruk helgd och aktning. Och för att här fästa oss
särskildt vid det fall, som Ibsen skildrat; hvilken menniska
skulle ha djerfts bedja fru A. återvända till den man, som köpt
hennes qvinliga ära, om ej detta köp uppgjorts enligt lag och
ordning, och om ej alla deri trott sig hafva tillräcklig orsak att
anse denna förbindelse vara ett verkligt äktenskap?
Men liksom man anser det förhållande sedligt som klädt
sig i äktenskapets form, så dömer man såsom osedligt hvarje
sådant af motsatt natur. Och dock betyder ju denna form endast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
