Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
literaturbref från finland.
uppträda såsom Tysklands räddarinna, sker det således med stöd
af ett bemyndigande från själfve påfven. En annan ny scen
förekommer i femte akten, där en munk, Helmbold, som icke
återfinnes i den äldre upplagan, framträder till Regina, som biktar sina
synder och erhåller absolution. Munken Hieronymus har äfven
undergått några märkliga förändringar. I fjärde akten, när han
framdrages ur sitt gömsle i konungens kabinett, störtar han ej på
knä, såsom förut, träffad af det majestätiska i konungens
uppflammande vrede, utan ritar nu med krita ett kors på golfvet och
böjer knä för detsamma. I slutakten faller han icke för Larssons
svärd, utan reser sig ånyo, sedan denne aflägsnat sig, samt blottar
för publiken ett pansar, för att förklara sin återuppståndelse. En
annan förändring i sista akten gäller orsaken till Reginas död.
Förut faller hon såsom bekant offer för ett förgiftadt bref, afsedt
för Gustaf Adolfs räkning, men numera är hon redan därförinnan
sårad till döds af de svenske soldaterne, hvilka trodde henne vara
förrädisk mot konungen. Sådana äro de hufvudsakliga
förändringarna i »Regina von Emmeritz», och läsarne kunna själfve bäst
bedöma halten af desamma. För öfrigt har en inledande not, som
föregår stycket, väkt ett visst uppseende härstädes. När stycket
spelades å svenska teatern på hösten 1879, fåste man här första
gången uppmärksamheten på att stycket var en imitation efter
Victor Hugons »Hernani» och att flertalet af dess egenheter voro att
tillskrifva denna förebild. Själf bekräftar förf. numera detta, ity
att han kallar stycket »ett ungdomsarbete under inflytandet af
Victor Hugos dramer, ’särskildt Hernani», och säger sig ha velat i den
nya upplagan »bortrensa något af den prunkande patos, som
influtit från förebilden.»
Bland senaste julliteratur förekommer äfven ett arbete, som
erinrar om vårt största skaldesnille från den tid, till hvilken också
Cygnæus och Topelius hörde. Det är lektor J. E. Strömborgs
»Biografiska anteckningar om Johan Ludvig Runeberg». Af detta
arbete äro redan två häften utkomna; det första behandlar
»Runebergs barn- och skolår», det andra »Runebergs studenttid och
första magisterår» ända till skaldens flyttning till Helsingfors, der han
några år senare utgaf sitt första dikthäfte. Dessa anteckningar om
skalden, hvilka också bringa en hel mängd nya fakta i dagen, äro
såväl hvad uppgifterna beträffar fullt pålitliga som ock af ett stort
och blifvande värde. Förf., som är lektor i naturvetenskaperna vid
lyceet i Borgå, har under en hel följd af år bott i den aflidne
skaldens hus och därigenom förunnats tillfälle att komma så godt
som i daglig beröring med honom. Därunder har han upptecknat
åtskilligt från skaldens egen mun samt dessutom fått en god
kontroll på hvad han kompletteringsvis samlat genom brefvexling och
ur trykta källor. Den samvetsgranna, teckningen är genomandad
af den varmaste och vördnadsfullaste pietet för skaldens minne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
