Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CH.. DARWINS VERK O. BETYDELSE FÖR NATURFORSKNINGEN. 310
heten i anspråk/ Nu uppstår vår uppmärksamhet på oss själfva
nästan uteslutande till följd af andras tankar och omdömen, ty
ingen, som lefver i absolut tillbakadragenhet, frågar efter sin yttre
människa. Alla äro vi mera känsliga för tadel än för beröm, och
om vi därför veta eller tro, att andra hysa ofördelaktiga eller
fördelaktiga tankar om vårt yttre, riktas uppmärksamheten
på oss själfva och i första hand på ansigtet. Verkan däraf
blir en retning af det parti af hjärnan, som mottager ansigtet*
känselnerver, och denna del af hjärnan reagerar på det
vasomotoriska systemet i ansjgtets kapillärnät. Genom ett ofta
upprepande af denna process, har ’den slutligen blifvit så
vanlig i förbindelsen med tron att andra tänka pä oss, att blotta
misstanken att någon klandrar oss är tillräcklig att vidga
kapillärerna, äfven utan att vi tänka pä vårt ansigte. För
känsliga personer £r det nog att man ser på deras kläder,
för att rodnad skall inträffa. I kraft af associationer och
ärftlighet blifva kapillärerna slappa, så snart vi veta eller tro att
någon klandrar våra handlingar, vårt tänkesätt eller vår karaktär
eller tvärt om berömmer oss. Häraf kan man nu förstå
hvarför i ansigtet rodnar mer än den öfriga kroppen, ehuru äfven
hela kroppsytan afficicras, särskildt hos racer, som gå nästan
nakna. Det blir genom denna förklaring icke på minsta sätt
underligt, att färgade racer rodna, ehuru ingen synlig föran,
dring på deras hud framträder. Äfven blinda personer kunna
rodna till följd af ärftlighetsprincipen. Yngre personer rodna
starkare än äldre, kvinnor mer än män, och att personer af
olika kön företrädesvis framkalla hvarandras rodnad, är väl
bekant. En man rodnar icke för ett moraliskt brott med
mindre han vet, att andra anse honom brottslig, och en af
sitt samvete stungen människa rodnar icke vid tanken på ett
i löndom föröfvadt brott, men väl vid den lifliga
föreställningen att brottet upptäckes eller att han misstänkes för brottet.
Fel mot det konventionella, hvilka ej innebära något moraliskt
ondt, framkalla, då de framhållas af kamrater eller
öfverordnade, ofta mer intensiv rodnad än ett begånget verkligt brott.
Det intima sambandet mellan hudcirkulationen o«h hjärnan gör
att rodnaden förorsakar rubbningar i hjärnans funktioner,
hvarför den ofta beledsagas af bakvända rörelser, förlägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
