Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
LITERATUR.
på den förra generationens uppfattning af poesien, i munnen på
Shakespeare och Goethe, hvilkas skuggor han af denna anledning
manar upp ur grafven. Att förf:s föreställningar om Shakespeare
och Goethe på grund häraf äro högst egendomliga, säger sig själft.
Rent boBtsedt från den polemiska tendensen, kan detta arbete, som
är författadt af en teologisk kandidat vid namn Theodor Ca sp ar i
(son af den ansedde teologie professorn vid vårt universitet) sägas
vara en föga lyckad literär debut. Oklara och föga betydande
tankar serveras här på en mycket slät norska, hvars rikedom på
barbarismer är rent af öfverväldigande. När härtill kommer, att
förf. alldeles icke beherskar den tunga sonettformen, och att hans
sonetter trots alla dessa skröpligheter utmärka sig genom en mycket
frånstötande fordringsfullhet, skall man förstå, att läsningen af
detta arbete är alt annat än tilltalande. På grund af sin tendens
väkte emellertid boken vid sin framkomst mera uppseende, än
den i literärt hänseende förtjänar.
I det* bref, som jag för två år sedan sände till »Ny Svensk
tidskrift», hänledde jag uppmärksamheten på, hvilken underordnad
plats lyriken spelar i den ftorska literaturen för ögonblicket. De
anmärkningar, jag gjorde den gången, gälla icke mindre nu än då.
Medan Sverge och Danmark har yngre lyriker af en Grefve
Snoilskys och en Holger Drachmanns rang, eger Norge icke en enda
lyriker af betydelse. Att finna ett namn, som kunde nämnas vid
sidan af de två nyss nämda diktarnes, skulle ju v^ra att ställa
fordringarne högt, men till och med om man vill stämma ned dem
rätt betydligt, finner man icke ett enda namn, som det lönar
mödan att nämna. Gåfvan att skrifva vers är för närvarande
försvinnande liten i Norge; och om vi också hade någon, som kunde
skrifva dem, så skulle det icke vara nå^on som ville läsa dem.
Ett illustreradt halfliterärt veckoblad, hvars redaktör kändex sin
publik, innehöll för några år sedan ständigt denna mycket roliga
upplysning: »Digte optages i Regelen ikke.» I all sin löjlighet ka.
raktäriserar denna sats våra förhållanden i mer än ett
hänseende-— Man må därför icke fordra, att jag skall tala om det sista årets
lyriska produktion. Det enda, som jag funnit det,omaken vardt
att nämna, är Casparis »Polemiske Sonetter» — och de äro i
grunden häller icke värda att nämnas.
En liknande giltighet hafva icke längre de anmärkningar, som
jag för två år sedan gjorde om dramats dominerande ställning
inom vår nutidsliteratur.
Jag uttalade den gången min förundran öfver, att ingen at
våra författare hade vågat sig i kast med romanen* I det
mellanliggande tidsrummet hafva så betydliga krafter utvecklat sig på
romanens område, att denna diktart nu står jämsides med dramat
och måhända skulle hafva öfverflyglat detta, så framt vi icke haft en
dramatiker af Henrik Ibsens rang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
