Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
literaturbref.
utan att vi få närmare besked om, huru hjärtats språk egentligen
låter, och i de flesta dikterna talar författaren altigenom den literära
vänsterns vanliga språk. I synnerhet gäller detta om tredje
afdelningen, »Folkets Sange», hvari han med dödsförakt sätter i rim
vänsterpartiets politiska fraser för dagen, ofta så naivt och
oförmedladt, att man måste förvånas öfver att en skald af hans rang
kan göra sig skyldig till sådant. Medan »Vandenes Datter» hörde
till Drachmanns bästa prosa, måste »Gamle Guder o g nye» på det
hela räknas till hans minst lyckliga poesi. Han, som eljest plägar
vara så genommusikalisk och melodiös, blifver här endast alt för
ofta tung, kantig och nästan prosaisk. Man måste här åtnöja sig
med spridda vackra strofer och verser och en enstaka mästerlig
dikt, »l)et tabte Paradis», en lofprisning af familjelifvet, som från
tankens och formens sida är lika fulländad. Adam och Eva, som
länge sedan äro utdrifna från paradiset, gå hem en afton, sorgsna,
tysta, trötta af arbete, men då springer deras barn emot dem och
bringar dem för ett ögonblick paradiset tillbaka. Ja, liär har man
hela dikten, den innehåller ej ett grand mera, men det är ett af
dessa enkla, evigt unga motiver, som kunna inrymma en värld,
och det är ett motiv, som Drachmann kan rå med; man läse blott
dessa slutrader:
Da springer dem Barnet imöde. Det jubler,
Det danser irnod dem med legende Hop,
Det udstrækker Hænderne, iler og snubler,
Og fålder og r ej ser sig leende op;
Af Tvivl ikke tyng et, af Sorg ikke bojet,
Det giver dem Navne — de bedste paa Jord — ;
Et Paradis spejler sig gyldent i Öjet
Med Adgang for begge: for Fa*er og for Moe*r.
Og Adam han slipper sin Skovl og sin Hakke,
Og Eva hun glemmer% i Barnet sig selv,
Til Hest sidder Bar?iet paa Faderens Nakke
Og klemmer sin Fod mod hans Brystmuskels Hvalv;
Og Moderens Blik mod Rytteren ser —
Idvor er det nu Alt, som har knuget och sm er te t?
Vidt over Heden tre Mennesker ler;
Ve Is ig ne t den Latter fra Hj er te 11
Jag har dröjt länge vid dessa två böcker, men de äro pckså detta
års uttryck för den intressantaste rörelse, som för ögonblicket
försiggår i vår literatur. Det har länge varit tydligt för enhvar, som
kunde se, att Drachmann och Schandorph genom hela arten af sin
begåfning endast stodo i ett mycket löst förhållande till den nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
