Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45i
och de stego i en liten båt, som Gerhard med långsamma,
försigtiga årtag förde uppåt ån, sorgfälligt undvikande stenar och grund.
Efter en stund hade de nått det ställe, där den lilla ån flöt
ut ur en skogssjö, o<;h Gerhard styrde nu med raskare tag färden
till sjöns andra sida. Han vek sedan af inåt en vik, som i
början var helt smal, men sedan utvidgade sig betydligt. På den
med barrskog beväxta stranden syntes nu en gård och Gerhard
lade nu i land där. De stego ur båten och gingo uppför
stranden. Gårdens manbyggnad var uppförd i ett slags villastil, men
tyktes vara tämligen. förfallen. Gerhard tog upp en nyckel ur sin
ficka och förde Nina in i huset. Rummen voro höga, och ehuru
nu sedan länge obebodda visade de likväl i sin förbleknade elegans
tydliga spår af forna inbyggares förfinade smak. Från fönstren
njöt man af en fager, ehuru något dyster, utsigt öfver sjön med
dess klara vatten och mörka stränder.
«En tant till min far har låtit bygga detta hus,» sade Gerhard,
— «och det har alltid varit mitt älsklingstillhåll. Här finnes ännu
ett möbleradt rum, dit jag förr plägade draga mig tillbaka med
mina böcker, då huset där hemma var fullt af främmande, hvilket
så ofta var fallet, medan min far lefde. — Säg nu, huru detta
ställe behagar dig!
«Det är en täck byggnad,» — svarade hon,
«Skulle du vilja bo här?» frågade han något oroligt
«Ensam? — nej!» — svarade hon, — «men med dig tror jag
mig kunna trifvas öfveralt».
cÅh, vi skola nog göra det trefligt här. Mamma och Sigrid
skola hjälpa oss, och så skall du naturligtvis bestämma, huru du
vill hafva alt. Först mås^te byggningen repareras, som lätt nog
kan ske, och sedan köpa vi möbler och ordna åt oss ett eget litet
hem, Nina. — Här skall blifva bibliotek, men det där rummet, som
går genom båda våningarna passar till en atelier åt dig».
«Månne jag behöfver en sådan här?» frågade hon leende, men
ändå litet vemodigt.
«Ja visst», — svarade han, — «du skall egna dig åt din konst,
liksom jag åt mina studier. Du skall inrätta dig alldeles så, som
du själf önskar, och hafva fullt upp med tid, ty mamma har
lofvat att afstå Sigrid åt oss».
«Nej, nej,» — sade Nina nästan häftigt.
> «Ja, det förfaller naturligtvis, om du ej vill det, — men jag
tänkte, att du tykte om henne. Julie plågar mig dagligen med
sin svartsjuka mot Sigrid, som hon säger att du älskar mer än
båda mina systrar».
«Ja, visst tycker jag mycket om Sigrid, men jag vill ej, att
någon skall bo hos oss».
Nina rodnade, — det var första gången det gemensamma
hemmet nämdes emellan dem. Men sedan nu isen var bruten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
