Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Minnen från mina informators-år
- En Friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En Friare.
Liksom en vulkan, sedan den utgjutit sin lava, uttröttad, ej
förmår att kasta annat än aska och rapilli ända tills dess lugn åter
inträder, så slocknade småningom vredens glöd och allt återgick i sitt
gamla hjulspår. Undervisningen gick oändligen trögt, fastän
Napoleon, liksom sin namne, långtifrån icke var dum. Han hade tvärtom
den sort af godt hufvud, som är alldeles oåtkomligt af det verkliga
vetandet, men deremot har rikedom på uppfinning, som vanligen
uteslutande rigtar sig på att tillställa oro och förstörelse. Han var en
af dessa, som ej vilja inhemta något, men desto mera verka utåt,
och följden blef ofta kännbar nog för Gyllebo drängar och pigor,
hvilka voro de, som ungaf Napoleon vågade sig på.
Än hade Napoleon nära skrämt ihjäl ladugårdspigan genom att
spöka — än var det någon katt, som fick en blåsa med ärter på
svansen och sprang som rasande, eller någon skata, som fick en
med fogellim bestruken strut öfver hufvudet och flög sig till döds
liksom många af oss stackars menniskor, som med fördomarnes strut
öfver ögonen försöka att nå höjden — än felades en lös trappa, så
att en och annan höll på att bryta halsen af sig — eller sydde han
ihop några gummor, som voro inbegripna i sqvaller, eller igen ärmen
på någon kapprock — eller en smula fågellim på en haltrem —
eller något dylikt; — hans uppfinningsrikhet var utan gräns. Jag
försökte att rälla honom, men omöjligt; ty rådinnan tog honom i
försvar — och jag trötlnade.
Tid efler annan besökle oss en af våra grannar, nemligen
kong-liga sekreteraren Slutzer — en äldre man, som i sin ungdom varit
i något verk i Stockholm, sysselsatt sig med litteratur och konst,
men plötsligen genom en slägtinges död kommit i besittning af
Har-peryd två hela mantal, med vackert corps de logis, nödiga uthus,
trädgård med fruktbärande träd och så vidare — alldeles som det
står i auktionskungörelserna.
Konglig sekter Slutzer var nu en man af fyllda fem och femtio
år, lång och smal, närsynt och behäftad med klenhet i benen. Hela
verlden såg att konglig sektern stod på svaga ben. För öfrigt var
han en man, som fullt och fast trodde, att man kunde plocka ihop
snille ur en mängd böcker på alla språk. Han ansåg det snillrika
för en sorts mosaik — då deremot andra tro att det finnes endast
gediget och i ett stycke, huru rått och oslipadt detta än må vara.
Hans bokhyllor voro således öfverfyllda med belles lettres från alla
länder och hans omdömen, hans infall, hans vilda produktioner skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:07:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oaberat/0077.html
