Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tant Margaretas soiréer. Genremålningar - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Han der?
— Ja.
— Jo, han har varit min läskamrat, då vi gingo till Herrans
bord första gången — men si sedan gick det illa för stackars Andreas.
— Hur då?
— Jo, ser lyflnanten, det är så, att galna tankar ibland kommer
på en, förslås, när den lede fienden får insteg i ens hjerta — och så
är det med Andreas.
— Och vidare?
— Jo, se, han var i min barndom min lekkamrat och riktigt en
beskedlig gosse, och rask sedan, och oförvägen, och si vi voro
myckel goda vänner, och Gud skall veta, annu i denna dag håller jag af
honom, för ser lyftnanten, han har — men det är likagodt hvad han
har; men det säger jag rent ut, om jag hade makt som jag har vilja,
så skulle inte Andreas behöfva gå sådan der — för det är synd om
Andreas.
— Hvad har han gjort?
— Jo, si hela hi&lorien är så här: Der borta i Gunnarp bor en
rik enka, en snål sate, som inle unnar den fattige en skärf, nej det
gör hon inle. Hon unnar dem inte en gång tak öfver hufvudet. —
Nu är det så, alt hon flyttat ut från byn, och se det hände sig i
tu-årse’n — kommer herrn ihåg den svåra Onsdagen?
— Ja.
— Det var en smula blåst och snö här på Weltery, snön
yrade, så att ingen kunde se hand för sig, och hvar och en, som satt
inne, och som var som en menniska bör vara, och sådan som
Herren befallt henne vara, då han säger: du skall älska din nästa som
dig sjelf — ja, till och med som Frälsaren säger: älsker edra
ovänner, (men si den der gamla hexan hatar hela verlden, och blott
tänker på att hon skall ha det bra här i tiden) — ja, alla som inne
sutto tackade Gud, att de hade tak öfver hufvudet, och bad till
Herran att ingen skulle komma i olycka på vägar och stigar. Så hände
sig att en faltig tiggeman hittade fram till enkans hus och kom in.
Han bad om husrum till dess yrvädret tagit slut; men så mycket
godt hade hon inle i sig, ulan hon körde ut honom igen — och så,
när det blef klart igen, så hiltade de gubbstackarn uppkrupen bakom
en slen; men ihjälfrusen och död.
Inte brydde hon sig om det, och intet straff fick hon, för si,
på sådanl finnes intet straff, utan en sådan en, som är skyldig i sin
nästas död, den skrifver sig i kyrkan och är stor på, alldeles som
hon var en är% menniska, eller hade gjort hvad Guds ord befallt.
Och, Gudbevars, efler hon är rik kantänka, så krusa de för henne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
