Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gagnef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång hände det sig emellertid så, att min
ritpenna av en annan ritpenna, en professorspenna,
som var oändligt mycket förmer än min, fick höra
talas om, att Gagnef också skulle vara något att se.
Det behövdes inte mer. År 1893 reste jag
dit på några dagar och råkade komma just i
början av skördetiden.
Stora landsvägen gick då som nu fram över
bördiga slätter, kantade av skogsåsar, som resa sig
rätt upp ur åkrarna, omedelbart där slätten tar
slut. Den urgamla strandkonturen sitter vackert
i än i dag.
Sannerligen, om Gagnef såg fattigt ut!
Hög vajade den gulnade rågen och sakta
svepte de gula kornaxen fram och åter, medan
havrefälten ännu hade kvar något av sin vippigt
blågröna färgton. Vackert så att det var en fröjd
att se för den främmande som kom vandrande på
den stekheta landsvägen, och som måste förundra
sig över talet om det fattiga, efterblivna Gagnef.
Bättre åkrar kunde man i alla fall inte få se.
Det var också ett alldeles särskilt nöje att
följa vindens lek i de olika sädesslagen — eller
rättare de olika sädesslagens sätt att böja sig och
buga, att resa sig och vaja fram och åter, eller
endast låta vinden fara vattrande fram över de
tunga, fyllda axen. Vart efter sin art, så lydde
budet också i denna vackra lek som fägnade ögat
och fröjdade själen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
