Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hämd och försoning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hämd och försoning. 461
sanna, adjö med dig», ropade han och kysste den smärtsamt leende
munnen, och störtade åter ut till den förundrade fadren.
Några dagar derefter var der stor bjudning i den usla kojan.
Kaffepannan stod på hela dagen och bränvin och punsch flöt i
strömmar. Det var lilla Susannas begrafning. Då det arma barnet
lefde, kunde föräldrarne ej gifva det en beta bröd, och då det sjuknade
gjorde de sig icke möda att ens gifva det en drick vatten att släcka
den brännande törsten; men nu på hennes begrafning slösade de bort
mera penningar, än som kunnat åtgå att rädda henne från plågor och
död. Så är det, menniskan lefver mera för yttre prål än sin inre
lycka. Hon vill anses vara lycklig, men hon gör allt för att ej
verkligen vara det.
Madam Löf var verkligen stolt öfver den präktiga begrafningen,
som hon tillagat, och hennes hjerta gladdes åt hvarje beröm, som man
slösade på hennes kaffe och de fyra sorterna kaffebröd. Timmermannen
var efter vanligheten drucken och gladde sig åt att en gång få dricka
så mycket han ville. Ingen tänkte på den lilla Susanna, som sin sista
natt bad Gud så innerligt att få dö för att ej ligga ensam. Hon
begrofs på Adolf Fredriks kyrkogård; der ligger hon ej ensam, det arma
barnet.
När man en hel vinter suttit stilla i sin kammare och tagit notis
om den yttre verlden endast genom fönstret och aktgifvandet på en
af herr Lejas termometrar, hvilken, liksom den »europeiske förste
Herkules, herr Rappo», hängt sig der utanför på raka armar, då man
dagligen eldat den grönglaserade kakelugnen tre till fyra gånger och tändt
ljus kl. tre eftermiddagen samt suttit inkrupen som ett murmeldjur i
sin klyfta, lagt patience och läst tidningarna för att fördrifva tiden;
när man vidare under ett sådant lefnadssätt förtärt sin goda köttmat
och buljong med ägg: då är det ej synnerligen underligt, att vätskorna
få något trögare gång och att man så der på vårsidan, då solen
sticker in i rummet och flugorna börja gripas af »vårlängtan», känner
liksom ett behof att blifva lättare i kroppen och förbättra aptiten.
Detta var också förhållandet med major Pistol s värd på Lillhamra, som
i sin ungdom fört ett rörligt lif och endast nu på ålderdomen kommit
sig hvad man kallar »i rö».
Han skref derför en vacker dag till sin vän, stadsläkaren i när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
