Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strumpväfvarens dar n. 537
»Ja stryk! - Ja det är också ett förbannadt påhitt», började
fadren, »då jag var en liten pojkvasker, så tjenade jag in mången
skilling åt mina föräldrar med svafvelstickor. Jag späntade sjelf stickorna
och så smälte jag svaflet i en gammal lertallrik och så doppade jag
- men nu gudbevars, så gör den der engelsmannen hyfvelmaskiner,
som göra fler stickor på en timme än alla verldens pojkar på ett år
förr - och så få de svälta som Anders och du.»
»Men, far», återtog flickan, som nu tändt ljuset, »arbeta ändå.»
»Arbeta - åh, clu är dum - förbannadt dum liksom mor din,
som beständigt blåste i samma pipa. Arbeta! ja det är vardt att
arbeta. Vill handelsman lemna mig litet af -nummer 20 eller 15 till
grofva? Nej, Martell - ingen menniska vill ha hans strumpor, för
alla nyttja engelska; - fan, inte engelska utan tyska, vet ydg, bara
fusket, lösa och illa hopkomna. Ja, hvad fråga jungfrurna efter, om
det håller, bara det ej går sönder på söndagsqvällen, när de äro ute
och stata - och så komma de hem med hål på hälarne och tårna,
- ja, se’n köpa de nya, för det är godt pris - ingen bryr sig om
att det är durabelt, säger handelsman, bara det är grant, säger han -
och Martells väfstol har för grofva stickor.»
Strumpväfvaren satt en stund försänkt i djupa tankar - hans
lilla flicka teg med nedslagna ögon. Ändtligen såg han opp, i hans
djupt blåa ögon glänste ett par tårar, som långsamt letade sig väg ner
för den uttärda kinden, hvars forna rodnad blifvit öfverflyttad på
näsan och pannan.
»Ser du, Anna, barnet mitt», sade han och drog kärleksfullt den
lilla flickan till sig, »ser du den der jernmaskinen, som står der som
ett spöke i vrån, - han är efter gamla modellen, - hela mor dins
arf gick åt för att köpa den, då vi gifte oss, och ser du - i början
så rullade det af rätt bra. Gamle rådman borta i hörnet, som dog
för - låt si! fyra - nej sex, sju år se’n, tog alltid mina strumpor.
Han lemnade garn, och jag väfde, och folket köpte inte annat än
strumpor, som Jonas Martell väft på den der tingesten. Här kom både
borgmästarens och öfverstens hit in för att se huru jag bar mig åt
- och fruarna alldeles förundrade sig - och der satt jag dagen i
ända och slamrade, så att krukmakaren inte fick rö att sofva middag, *
der han bodde vägg i vägg. Det är en förbannad maskin, sade
krukmakaren; men det är en välsignad maskin, sa’ jag, - ty den föder
mig och hustru min och gamla mor min och gamle svärfar; för si,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
