Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strumpväfvarens barn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strumpväfvarens barn. 54*
Anna skall ut till Strömsbro spinneri, hon - Anders på verkstaden
- och jag på - fattighuset.»
Några år derefter, en skön söndagseftermiddag gingo tre personer
på de ojemna planerna på stadens begrafningsplats. De voro
Strumpväfvarens begge barn och August, smedpojken, som nu vuxit i höjden
och skulle sett rätt bra ut, om ej hyn varit skadad af sot och hettan
från härden, och händerna, fastän tvättade i äkta såplut, haft en
gråaktig anstrykning, som bjert stack af mot den hvita skjortlinningen.
Anna var fjorton år, med vackra reguliera drag, men blek och utan
färg, ungefär som en blomma, hvilken slagit ut i mörker. Anders var
den, som bäst bibehållit utseendet; han var rask, men svag i växten,
man såg, att hans kropp saknat en jemnt fördelad rörelse. Detta gjorde,
att öfra delen var starkt utvecklad, axlarne breda, armarne grofva och
hela ställningen klumpig; men hela underredet, som man säger, var
osäkert och svagt. Han hade svårast att reda sig bland grafvarne och
torfvorna.
De passerade en mängd kors och grafstenar. Skulle man trott
alla dessa vittnen af sten, jern och trä, så hade hela staden bestått
af idel ädla och präktiga män. Ingen enda fans, som ej åtminstone
var djupt saknad af slägt och talrika vänner, och en hel mängd hade
varit hulda makar, ädla medborgare och personer, som först i en evig
lycksalighet kunde nog belönas för sin tro och sin dygd.
Grafmonu-menterna äro vexlar på saknad och beundran, som äro fallfärdiga så
när som på accepten.
»Så här grant ligger inte far», sade Anders, »men det kan vara
detsamma, inte har han längre till Gud än någon annan.»
»Jag var ändå i fjol», inföll Anna, »och satte ner en kruka med
geranium på grafven - far tyckte så mycket om geranium - nu
skall jag sätta dit den här blomqvasten.»
»Här skulle det vara», yttrade Anders; men grafven finnes ju inte
- här står ett kors i stället - hm.»
»De måtte väl inte tagit bort fars graf- det är ju
fattigkyrkogården», inföll Anna; »men här var det - hvem är det, som ligger här?»
Och hon läste på korset: »Her vilar Strumpvefvar Mast. Pet: J:
Mar-tell föd Ano 1785 död Ano 1844.»
»Der ligger ju far; men hvem har satt jernkorset? August, har
du satt korset?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
