Samlade skrifter / 1. Genremålningar / 54 (1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Sällskapslifvets behag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

V.

SÄLLSKAPSLIFVETS BEHAG.

Ensambeten mig ej döljer. Preciosa.

Det är väl knappt någon, som känner magister Fredér här i
staden; han lefver nästan beständigt för sig sjelf och tillsammans med
sin hustra och sina barn. Det der lilla huset der borta, der de
lummiga lönnarne stå utanför och beskugga trappan, det är hans
hus, en smakfull byggnad; och ni ser der, innanför de spegelrena
fönsterna, en hel republik af blommor — magistern älskar
blommor — och här åter en stor häckbur med qvittrande kanariefoglar.
Magistern är några och trettio år gammal, af ett stilla och
fridsamt lynne. Hela hans yttre bevisar, att ännu aldrig någon
våldsam passion upprört hans själs grummel eller förvridit hans
anletsdrag; sorg och glädje hafva vexlat för honom, liksom för andra,
men han har alltid funnit frid inom sig sjelf och inom sitt hus.
Hans lilla hustru är en glad husmoder, som förstår att sprida
trefnad och belåtenhet omkring sig, och som trifves hemma hos sina
barn bättre än någonstädes borta.

Den stackars fru Fredér, säga stadens gummor, får aldrig gå
ut för sin underlige man, utan måste sitta der hemma, stackars
liten, som en slafvinna och sköta barnen. Magister Fredér, säga
stadens män, måste ha ett olyckligt lynne, han är en verklig
menniskohatare och flyr sällskapslifvets behag.

Låtom oss titta in något hos Fredérs och se till hur det
hänger tillsammans med deras hvardagslif.

Magistern sitter och läser högt för sin hustru, det är en rolig
bok, begge skratta åt det satiriska och qvicka, den innehåller; en
liten fyraårig gosse står vid sin fars knä och skrattar för att
hjelpa dem, en liten flicka leker med ett lindebarn der borta i vrån.
Magistern slutar sin läsning, ty frun har ej tid att höra på, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>