- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
103

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mare att ligga i sin säng i en syndalös sömn; ty den, som
sofver, syndar icke.

Gamla fru Slammer blef helig; hon lade bort sin granna kappa
ooh klädde sig utan allt prål. Fru Slammer hade alltid dömt sin
nästa temligen strängt; ty hon var, som alla andra
sqvallergum-mor, sjelf en medelpunkt i hela skapelsen och fläckfri som en
spegel, oaktadt man hviskade sig emellan både så och så — men
hur det var, hade fläckarne gått bort med tiden, och nu hade hon
vidare öfverdragit sin spegel med gudaktighetens flor; fläckarne
sågos icke mera. Fru Slammer fick dock nu ett ypperligt tillfälle
att häckla folk, och hennes pigor, gudaktigt folk, det förstås,
allihop, lade näsan i blöt med alla menniskors enskilda lif och
sno-kade som inqvisitorer i alla vrår och vinklar. Fru Slammers hus
var mötesplats för de helige, som der sutto tillsammans och sjöngo
psalmer och berättade sina observationer om verldens barn ute i
staden.

«Madam Martha har ganska rätt: han är ett djefvulens barn
den der kapten Wassbuk. Hur var det han sade om magister
Hjemmerdahls kappa?» — «Jo, att hon var lik en disktrasa.» —
ffOch det vågade han säga om den englasjälens kappa, och jorden
slök ej genast upp den usle belackaren; men hvad säger fru
Frei-jare om det magistern sade i kyrkan om schalen?» — <rÅhjo, hon
gret och sade, att hon ångrade sig», svarade madam Märtha; amen
i sitt hjerta var hon vred och ond.» — «Ja», tilläde fru Slammer,
ftiheras mun är halare än smör, och thé hafva örlig i sinnet»,
säger l)avid; men «Gud skall hörat och späka them, ther alltid
blif-ver. Sela.»

ccSyster skall veta», sade madam Klarman, som också hörde
till de heliges antal, «att jag stackare med min näring har en svår
tid. . Jag måste åse och åhöra styggelser hvaije dag; men jag
måste något hafva för mina lekamliga behof. Häromdagen satt
jag i mitt rum och sjöng en psalm, då var der ett 8toj der ute i
krogstugan, och man härmade min sång; det var kopparslagare
Hamring, som gjorde spektakel — Gud löne then kopparsmeden!
han hafver mig mycket ondt bevist; men jag ropade in Anders
Petter och Olavus samt lät vräka ut Hamringen och kasta hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free