- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
113

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herrskapet ser således, att frågan är allvarsam och, om ni
riktigt tänker efter, så skall ni finna, att det i allmänhet är en
regel: att när vederbörande bära sig så åt, att de icke mäkta
försvara sig sjelfve, åtaga de sig alltid att försvara den» som intet
försvar behöfver, nemligen Gud; och desto mindre folket vill tro
på deras egen förträfflighet, ju strängare tillhålles det att tro på
saker, dem ingen betviflat. Jag vill dock förmoda, att det
stannar vid landsförvisning.

Om derföre herrskapet någon morgon, så der vid femtiden,
ser en liten mager karl, klädd i en sliten kamlottskappa och
res-mössa samt åtföljd af en mustachprydd trashank, med en kappsäck
på nacken, skynda sig ned till Gauthiod, hvilken då som bäst
ligger och pustar ånga vid brobänken, så är det jag, stackars onkel
Adam, som, enligt laga dom, gör en liten resa på kontinenten.
Blir detta åter icke förhållandet och jag får begagna lagen till
mitt försvar och den gäller, så blir jag qvar och slår mig på att
skrifva i vår lilla «goda» tidning, som tryckes här i staden på
gråpapper. Jag måste såsom medarbetare i det bladet, om jag vill
eller icke, bli «god». De förnötta stilarne till och med, med hvilka
bladet sättes, äro af gammal slentrian så lojala, att de icke låta
sammansätta sig till vissa ord. Det var t. ex. omöjligt för
sätta-ren här på tryckeriet att få ihop ordet »revolution»; de gamla
hederliga stilarne angrepos af fasa, när de skulle bilda det ordet ooh

sprungo öfver hvarandra, så att det blef rovelution utaf och
boktryckaren måste efterskrifva mera frisinnade stilar från Stockholm;
men det är icke värdt att sätta gammalt och nytt tillhopa utan
dubbelt mellanslag. «Det är olyckligt», säger boktryckaren, <mär
der är olika intressen hos kasterna»; han menar såsom boktryckare
oeh jag suckar ett ja såsom medborgare.

Och detta är allt, som kan sägas om efterslängen.

C. A, Wetterberghs Samlade Skrifter.

8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free