- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
160

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rigelstedt smålog försmädligt.

— Lycka till, bfor! Hon har pengar?

— Icke mycket, men med flit och omtanka skola vi lefva
lyckligt i vårt lilla hem.

— Mjuka tjenare! I ert lilla hem? Jo, ser man på — det
blir allt mycket romantiskt. Herr löjtnanten får sig oskalad
potatis och stekt sill, hvilken anrättning herr löjtnanten i salig
hänryckning skalar "och benar, och lilla fru löjtnantskan går der och
stökar, sotig om händerna, eller stickar strumpor eller väfver dagen
i ända, för att ha något på de; små englarne, som slita som
vargar. Herr löjtnanten sitter högst salig i sin obemärkta koja och
hör på skriket och % skränet, när lille Andecs har slagit pannan i
dörrkanten, eller lilla Adelaide hällt ut bläckhornet öfver mammas
präktiga lapptäcke, och mamma fimnit sig föranlåten att ta ner
riset från spegeln, der det sitter.

— Du målar präktigt, skrattade von Turn, men jag förlåter
dig, ty du är dock ej elak och menar ej som du säger. Du
känner dessutom ej min fästmö.

— Och du, bror, känner henne min själ icke heller, sade
Rigelstedt; tro, mig, jag känner qvinnan i allmänhet.

— Ja, i allmänhet, derpå tviflar jag inte, anmärkte von Turn.

— Häng dig icke vid ord; jag känner könet, jag, och om
Gud skall straffa mig med en hustru, så skulle jag vara galen, om
jag ej gifte mig så rikt, att hon kunde bo en trappa nedanför
min våning, och att barnkammaren låge in på gården — då kunde
det gå an; ty då vore, friheten bevarad, och utan frihet finnes
ingen sällhet.

Von Turn betraktade sin vän länge stillatigande.

— Är detta ditt allvar, Rigelstedt? frågade han ändtligen
med rörelse; är detta ditt allvar? Tror du väl att Gud skapat
qvinnan blott som en leksak, ett lappri, ett verktyg för mannens
vilja? Tror du verkligen att den lära du drifver, blir ostraffad?

— Kom ihåg, att den som ej tror på möjligheten af något ädelt,
han träffar också aldrig något sådant; och träffar han det, så
till-bakastötes han som en främling. Du tror på vänskap, är det
ej 8*?

— Åh jo, sade Rigelstedt, med mera allvar än forut; åh jo,
jag känner en vän, och det är du.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free