Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
— Der ha vi det, ropade löjtnanten; det är Emerenees
lekkamrat, som Tallqvistan en gång sade mig. Det passar bra*
Krans, du har mitt lof; men drag af stöflorna först och sätt
vat-tenkeraffen på stolen.
Löjtnant Bigelstedt hade gjort sina observationer och fann
sig ha framgång hos fröken Emerence. Han hade ett ganska
oredigt begrepp om kärlek och brydde sig icke heller om att lorska
derefter; men flickan tyckte om honom, och han tyckte att hon
var rasande vacker, och dermed var den saken så klar, som den
kunde blifva. Emerence å sin sida ville blott bli qvitt sina
föräldrar, emedan hon ej unnade dem ett enda grand af sin
förmögenhet! Och som i hast ingen hyggligare fanns, än löjtnant
Bigelstedt, så gjorde hon allt för att intaga honom till sin fordel. Så
der gingo de begge och trodde på fullt allvar, att de höllo af
hvarandra.
IY.
Gumman TaUqvist satt en söndagsförmiddag, året derpå, i
lilla torpgrstugan på Blomkulleu. Det var i högsommaren, och en
grann, färsk löfruska stod i spiseln i stället för brasan; bien
surrade derutanför det öppna fönstret och en och annan stor fluga
{prirrade sig in i stugan, som var putsad och grann; der var
bröllop i gården, ty Krans skulle gifta sig med Anna. Alla voro
i kyrkan utom gamla mormor, som ej kunde gå den långa skogs-*
vägen oeh således blifvit ensam hemma för att se till förningarne.
I den ena af byggningarna, som för tillfället begagnades till kok»
voro ett par andra qvinnor sysselsatta med matlagningen, och den
goda lukten af fläsk och kött ångade öfver gården och blandade
sig med doften af väpplingen och spirean, som växte utanför.
— Jag mins väl min gamla konst, sade gumman, sp&tt aom gått:
Armod i ditt bo,
Hopp och tro.
Men hvarifrån rikedom och lycka skall komma begriper jag inte
än. Tyst, det ringer, tror jag, från kyrkan. Hm, det var min skull,
att Annas bröllop blef på samma dag som fröken Emerences.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
