- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
1

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - I. Hemmet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


HÄMND OCH FÖRSONING.

———

I.

Hemmet.



Huru mycken glädje och huru mycket elände hvälfva sig . ej
bredvid hvarandra i en större stad! I veten det icke, I som bon i
stadens medelpunkt, der palatsema höja sig mot skyn och der I
speglen er i de kristallklara fönstren; der sköna vagnar, dragna af
ystra, spann, korsa hvarandra och der det sorlande folket för er
endast utgör en tafla af rörelse och lif, utan att I behöfven
intränga i det inre af orsakerna till denna vexling af rikedom och
elände, af högljudd glädje och stum sorg, .som för betraktaren ej
annat är än den nödvändiga blandningen af dagrar och skuggor,
hvilka göra taflan leende och behaglig. Men om man går längre
bort i staden, förminskas bullret småningom, det blir tystare och
ensligare, palatsema bytas i hus och husen slutligen i kojor, som
ställa sig alltmera glest, allt mera långt ifrån hvarandra. Det är
liksom rikedomen älskade rikedomen, att det prunkande, det stolta
ville tränga sig tillsamman, då deremot det fattiga och usla vore
dömdt till isolering äfven sins emellan; derföre stå kojorna så långt
skilj da, der finnes intet band, som sluter familjerna till hvarandra;
de äro alla lika fattiga, lika hjelplösa och i samma mån också
egoistiska.

Man har tagit för regel, att rikedomen alstrar egoism, men
man har då ej sett fattigdomen på nära håll: den är egoismens
stamhärd, det är själens och kropplens armod, som alstrar
egennyttan, men också alltid armod. Det är just deri fattigdomens
förbannelse ligger, att den förhärdar menniskohjertat, att den gör
kretsen för våra känslor så trång, att den slutligen drar med sig
hvarje bättre tanke och gör att sjelfviskheten i sin grymmaste form
bast trifves i kojorna. Egoismen är också den fattiges största

C. A. WetUrberghs Samlade Skrifter. II. 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:47:27 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/2/0008.html

Valid HTML 4.0!All our files are DRM-free