Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jaså», återtog jag och tömde mitt glas; »men hvad embete
eller tjenst innehar då titulusP»
«Jag är artist», svarade han.
»Jaså», fortfor jag; «i hvad genre? på något instrument? eller
på kungliga teatern? eller helt enkelt på sten?»
»Helt enkelt på sten», svarade min nya vän.,
»Således en stenritare? jag förstår. Förlåt min frågvishet.»
»Vi känna nu hvarandra», sade min lilla «petinette» vän, «och
jag får derföre bedja er vara god göra mig en tjenst»
«Till er tjenst», sade jag.
ffJag får bedja er att sätta er här framme vid fönstret och
oaflåtet se der midt emot på knuten (han satte mig i positur) —
nej, något högre; se på den der spruckna nitan midt öfver. Jaså,
se så, min bäste herr Pfefferkom! var god sitt stilla. Se på den
söndriga rutan — nu är det bra.»
»Men» . . . sade jag.
«Inga men, herr Pfefferkorn, inga men; gör mig och nationen
den tjensten och sitt still blott några ögonblick.»
Jag satt der som en bild; det var likså godt att sitta der
som annorstädes under matsmältningen. Min nya vän tog fram
ett plån och en blyertspenna och började rita. «Aha», sade jag,
«ni är porträttör».
«Tyst, min bäste», sade min vän stenritaren. «En skön panna»,
mumlade han för sig sjelf. «Hvilken herrlig hvälfning! Näsan,
herr Pfefferkorn, har plasticitet»
«Hvad?» sade jag och tog mig om näsan.
»Åh nej, den är plastiskt skön, en verklig grekisk näsa.» Det
var annat tänkte jag, än man eljest sagt.
»Denna håla på kinden», fortfor han, ritande, »denna håla är
remarkabel: alla stora satirici och skalder hafva en sådan. Voltaire
t ex. hade en sådan mängd deraf, att . . .»
»Med förlof», invände jag, »den der hålan har jag haft finån
min barndom.»
«Det tror jag nog; snillet utvecklar sig tidigt.»
»Nej, med förlof!» återtog jag, »det var en T>ock hemma hos
far min, som stångade mig, och salig mor lade beck och talg på,
så att hålet blef större.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
