- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Penningar och Arbete /
177

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ffesoniagen*

I min barndom hade jag en liten egen rabatt i mina
föräldrars trädgård, och p& fristunderna, huru flitigt gick ej den lilla
krattan på sandgången, och med hvilken kärlek skötte jag ej mina
blommor 1 Der, högst p& blomstersängen, stod en tät samling af
den trefårgade violen, stjufmoréblomman, den var min
älsklings-planta; hvarje år skötte jag dess rötter och planterade om min
lilla koloni, och blommorna blefvo större, färgrikare, af en varmare
kolorit och växte allt mera rika oeh nära hvarandra; jag blef
större och lemnade mina blommor, men glömde dem icke. Många
år derefter återsåg jag min barndoms lekplats, jag väntade, att
den kultnr, min kärlek och min flit t gifvit vildblommorna,
åtminstone skulle spåras hos deras efterkommande; men på stället, der
fordom den lilla sängen höjde sig, återsåg jag några få
vansläg-tade, bleka och förnedrade blommor, som snart utträngdes af ogriU
set och qväfdes af snarbindorna. Jag var gammal då, och min
tanke föll strax på menniskorna, hvilka, i samma ögonblick ej
kulturen fortsätter sitt verk, sjunka tillbaka i vildhet och bli sämre
än de rent af vilda, emedan det enda kulturen lemnat qvar är
svagheten. De sprida sig då, de växa ej mera i en tät, blomrik
tufva; fattigdomen, afunden, uselheten, blindheten skilja dem, på
det att de vanslägtade individerna må kunna qväfvas af den friska
vegetationen, som omger dem.

I Hindostan finnes en sådan spridd och förvildad kast,
utskottet af en försvunnen kultur, och den kallas Parias. Hos oss
finnas de äfven, men här kallar man dem — det fattiga folket.
Detta är, om man betraktar saken utan fördom, hela skillnaden.

Ett stycke från Amypura lågo, spridda här och der i skogen,
några paria shyddor, hvilkas invånare vid fabriken gjorde de
svåraste och af de öfrige föraktade sysslorna. I en af dessa hyddor
bodde en man, som mistat sin hustru, men som hade en åttaårig

C. A. WeUerberghs Samlade Skrifter. III. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/3/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free