Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrefs och plitades till patron om att varorna inte dugde, att de
icke kunde säljas, emedan man i hvilken bod som helst köpte
utländska saker för bättre pris och bättre gjorda än våra; då kom
patron till mig och sade: «Löfstedt, han får lof och se till, att
det blir ärligt och vackert arbete». Men då sa’ jag: patron 1
dertill behöfs hundra ögon och hundra händer, och jag har inte mer
än två af hvardera slaget; men inte går det riktigt bra, patron,
det är onekligt, sade jag; ty £e hade min själ rätt i sin klagan.
Det är, tilläde jag, inte möjligt att drifva på bättre än jag gör.
Imedlertid så blef jag strängare och kasserade fusket; men då blef
det hälften värre; ty nu blefvo några rent befängdt rasande och
spatserade sin väg, och resten lade armarne i kors och sade: «vi
vilja ha högre dagspenning, ty skall det vara noga, så skola vi
inte gå här för en hundstyfver och aldraminst tåla huttleri af
verk-gesällén». Då såg ‘det vackert ut, må ni tro.»
<rÅh, Löfstedt redde sig nog», yttrade en liten mager
finpole-rare, «det är ej farligt, han redde nog den härftan.»
«Jo f-n heller redde jag», inföll Löfstedt och strök sig öfver
pannan, liksom om han funnit behof af att handgripligen
magneti-sera bort ett ledsamt minne; «jo vackertI nejl det var så stäldt,
att det inte gick för sig, utan jag, och sedan patron, måste gifva
med oss och öka på aflöningen. Derefter blef det bättre en tid;
men si, sedan de nu sågo, att vi mera behöftle dem än de oss,
så blefvo de åter snart lika slarfviga och lata igen, det var ett
elände, och si, resonen var den, att patron icke begrep en smula
af rörelsen, och att han, när en maskin behöfdes, måste lega dyra
tyskar och engelsmän att sätta opp den, och så var der ingen
se’n, som riktigt begrep att hålla dem i gång och i stånd — och
så gick det illa; men tacka vill jag här.»
«Ja, tacka vill jag här», sade finpoler ar en, «nära nog hvarenda
pojke känner maskinerna så väl som sina egna fem fingrar, och
det är derföre att vår Hellmer inte gör sig förnäm utan går ibland
oas och pekar på hvarenda liten tingest, hjul eller skruf eller trissa
och säger: den der sitter der för det och det, och den der gör
det och det, och så, om något blir i olag, så är han karl att säga
hvar felet ligger, och beskrifver för allihop hur det bör vara, så
att man måste vara en trästock, om man inte skulle känna
maskinerna så väl som tiggaren sin käpp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
