- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
74

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mare än ni i den hvimlande verlden. Ja, mamsell, hina mg icke,
håna ej, misskänn ej den heligaste af mina känslor — välan»
mamsell Åkerlind, stöt mig tillbaka, jag skall tiga Qch lida, men
gör det ej af misstroende och förakt.»

«Hvad vill ni då?» frågade Lotta och såg honom forskande
in i ögat.

«Hvad jag vill, sköna flicka!» utbrast baronenj «jag vet det
ej sjelf, men jag älskar er, jag tillber er, mera kan jag ejj säga.»

«Kan ni svälja det der vid Gud, som ser oss?» frågade Lotta,
med samma misstroende blick fästad på baronen.

«Ja, inför Gud, som ser oss och blickar in i vårt hjerta, jag
älskar er in i döden.»

»Det är då sanning l» suckade flickan med en onämnbar
känsla af på en gång glädje ooh öfverraskniug, «det är då sanning;
ja vi skola vara vänner.»

«Vänner!» upprepade baronen, «säg blott en gång: jag älskar
dig — säg det, och jag är den lyckligaste på jorden.»

«Nqj, jag säger det icke, jag bör ej säga det»,,yttrade flickan,
något förvirrad af baronens häftighet.

«Men ni tänker det, ni känner det i ert hjerta», ropade
baronen, «tack, älskade Lotta, tack för mitt lif. Men», tillade han
långsammare, då Lotta gjorde min af att gå framåt, «men säg
mig, Lotta, huru skola vi träffa; hvarandra?»

«Behöfs väl det, då vi dagligen se hyaraudra, och som jag
hörde blef baronen qvarbjuden öfver sommaren af herrskapet; ni
blir ju qvar?»

aBaron och ni, så främmande, Lotta!» yttrade baronen
förebrående.

*Du blir ju qvar», rättade Lotta.

«Ja en liten tid, jag måste till Stockholm för att rangera
åtskilliga saker;: — men träffa dig måste jag.. I morgongår jag
ut på jagt, jag. återkommer denna vägen, du går ut -r gör du ej
det? vi skola bygga planer för framtiden.»

•För framtiden», upprepade Lotta utan att tänka derpå, men
en hel sträcka af små genremålningar ur en lycklig framtid stod
framför henne eå tydligt, och främst deribland hon sjelf i sin
äl-jftka.de* famn och hennes mor utsträckande handen till välsignelse
ofver dem begge — ocbdeöfrige —...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free