Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
Om en författare personligen kunde följa hvarje exemplar
af sin bok, som ströfvar kring verlden, skulle ej något
företal behöfvas; ni skulle i hans ögon läsa, huru ärligt han
menat, huru godt han velat, ni skulle från hans mun få
upplösningen på ert tvifvel — med ett ord: ni skulle få
veta detta hvarföre, som dref honom att skrifra så och
ej annorlunda. Men detta får han icke, och det är
der-före han tvingas att skrifva ett företal.
Må ingen tro, att jag i denna lilla målning velat
framställa ett ideal för en prest, en Herrans tjenare i ordets
högre bemärkelse; jag har ej velat måla annat än en god
och redlig menniska, utrustad med blott några få
kunskaper, men som det oaktad t gagnat i sin lilla krets. Jag har
ej sagt annat, än att de, som uppträda som folkets lärare
och ledsagare på salighetens väg, åtminstone skulle vara
så goda som han och ej okunnigare än han. Jag har låtit
honom älska och något studera naturen; icke i den mening,
att det är nog med en naturreligion, ty en from barnatro
på kärlek och försoning, på fall och upprättelse, är
nödvändig för hjertats frid — är det enda som kan besvara
dess frågor. Men jag tror, att det väcker oss till
sjelf-betraktelse, då vi vandra bland de dödas läger; jag vet,
att förstörelsen väcker vårt sinne till en helig hänryckning
— hvarföre skulle ej förnyelsen också göra det? Med ett
ord: är det rätt att blunda för Guds skapelse? att qj i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
