- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 4. Guvernanten ; Pastors-Adjunkten : Genremålningar /
183

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, herr doktor och biskop», yttrade Lindner och lade
handen på sitt hjerta, «jag skall göra allt hvad jag förmår och, med
Guds nåd, så — måtte jag väl kunna verka något godt. Jag har
hört, att folkskolan i Träleboda är i förfall; jag skall, så snart
jag kommer dit, söka att åter upprätta den.»

«Ja visst — ja visst», sade biskopen, med ett nästan
omärkligt drag af missnöje i blicken, hvilket skulle öfverskylas af ett
smålöje; «ja visst — folkskolan är nödvändig, det förstås; men,
min goda magister, framför allt annat är religionen, gudsfruktan,
visdomens begynnelse, och fastän man ej kan neka det gamla
kommerserådet Söderblad i Göteborg, genom hvars testamente
folkskolan i Träleboda blef grundlagd — fastän, säger jag, man ej kan
neka honom all aktning för sin vackra inrättning, så är den dock
ej prestens hufvudsak; ty presten bör ej i sin andliga verksamhet
låta störa sig af verldslig lärdom och dylika inrättningar. Man
kan också ej underlåta att anmärka, att det är en af vår tids
besynnerligheter att nödvändigt vilja göra den svenska bonden till
en läskarl och fråntaga honom sin fromma tro, sin säkra
förtröstan på Jesum och hans kärlek för sin konung: det är, min goda
Lindner, icke genom att lära sig historia och geografi och skrifva
och räkna samt svenska språket, man blir en arfvinge till Guds
rike, en lydig undersåte eller en god medborgare, utan fast mera
drages hjertat från allt detta in på politikens fält, och slutet är,
att folket blir sjelfklokt och föraktar så väl religionen som dess
förkunnare.»

ffHarr döktorn och biskoppen har alldeles rätt», inföll
Dräng-stedt, strykande håret bakom örat; «den nua tiden förföljer dem,
som förkunna Guds ord; ja, det är precist som harr döktorn och
biskoppen säger.»

ffMen, herr doktor och biskop», inföll Lindner, «jag tror att
en öfverblick öfver historien och naturen ej kan skada någons tro,
jag har åtminstone funnit min stärkt derigenom; ty
menniskohisto-rien med alla skickelser och vexlingar, hvilka lyda en högre, af
Gud utstakad plan, och naturen, som i sin mångfald afspeglar
skaparen, äro, så har jag funnit, blott supplementer till det
förkunnade ordet, äro Guds ord i menniskoödets gång och i naturens
lif. Jag har ej ännu sett någon forskare inom någondera, som ej
varit en from man, förutsatt likväl, att han sökt genomtränga sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/4/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free