Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luntor och jemka och Skrufva på trehundra desextifem motsägelser
i hvarje fr&ga, så kunde hvarenda själ så der temligen sjelf inse,
om han kunde vinna eller icke; men, ser du, nu må han veta sig
ha rått huru förbannadt han vill, så vet han thesslikes, att det är
en liten skillnad mellan att ha och få rätt. Och just på detta
lilla dubium lefva sådana som jag. Set du —> fast du vet det der
förut —- om en stackare kommer till mig och säger: «jag måste
vinna, lagen är klar på min sida», så behöfver jag bara aäga: «hm,
hm», och fundera en smula. «Hm, hm», säger jag, «den är väl icke
så egentligen klar, ty kungliga förklaringen af den och den daton
samt den året derefter utgifna nådiga förklaringen å samma
förklaring göra saken något oklar, och när man vidare tar i
betraktande ett prejudikat från 1804, jemfördt med ett från 1805, så
finner man tydligt, att saken är mycket tvifvelaktig och ...» —
«Vill kunglig sektern köpa processen?» frågar man nu; man
prutar, «man blott förlorar på saken», säger man, och slutligen, bror,
så behöfs det egentligen inte mera än att lagsöka för hela kalaset
och processen är vunnen; men se, det kunde inte den träskallen
inse, då han kom upp i hela sörjan af lagar — ha, ha, hal»
«Ja, du har gått den vägen», yttrade notarien, «men det är
ett trälgöra; kommissioner äro visst bra, om man kan drifva dem
som du — ett glas till, bror!»
Kunglig sekter von Tobby var mellan fyratio och femtio år
gammal, en liten fet, mycket jovialisk och treflig person, med en
vidlyftig halsduksknut, löskragar och vanligen klädd i lefverbrun
ayrtut och sammetsväst. Hans ansigte bar stämpeln af en viss
bredd, och som framhufvudet var kalt och en lång fläta bakifrån
lik en Boa constrictor slingrade sig framåt pannan, fick hela
fysionomien någonting fullmånsaktigt.
Kunglig sekreterarens skratt * hördes ur kajutan, då en ung
man, lång till växten, inträdde; han kastade en hastig blick på
det ädla paret i vrån, nickade åt von Tobby, men låtsade ej se
notarien, som likväl förut varit ganska «lierad» me^ den unge
mannen, en vice-auditör Slyngell. Herr Slyngell hade haft sina
orsaker både att högakta och nu att förakta notarien.
«Det var f-n hvad Slyngell såg kuriös ut», yttrade von Tobby;
«äro ni ovänner, Ärenslump? Hm, aom jag tyckte, så umgicks han
förr med dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
