Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historia; åh, det skall du höra sjelf. Ser du, Ärenslump är en bra
pojke; tro inte, att han nekar for en hedersskuld.»
«Det var en annan sak», sade herr Slyngell; «då kan mantala
vid honom; han är väl snyggt klädd? Jag såg er ej så noga
der-inne i vrån.»
«Ja, gubevars, alldeles som förr, kanske en smula gentilare
till och med», försäkrade von Tobby.
Slyngell gick då bort till sin öfvergifna vän, men hviskade
under vägen till von Tobby: du får icke låtsa om, att jag känt
igen honom. — «Kors, se Ärenslump, hur mår du, min hedersbror P»
(en hjertlig handskakning och en vänlig grinmine.)
«Förbanna mig, blef jag inte flat, då von Tobby här sade
mig, att det var du; jag kan inte begripa, att jag ej kände igen
dig; kom fram, min gosse; åh, lika galant och fin som förr; nå,
du har blifvit en Kroesus se’n vi råkades.»
«Äh, just inte det», yttrade notarien, «men ni trodde väl, att
jag icke ville betala; men blott jag får penningar, så . . .»
«Betviflas inte», inföll Slyngell.
«Jag är, gudskelof», återtog notarien, som anade, att vännen
Slyngells oförmåga att känna igen honom hade någon inre grund,
«jag är, gudskelof, hederlig karl; ingen menniska kan säga, att jag
bedragit honom; fy — att ej betala en hedersskuld, det kan aldrig
hända mig.»
«Nå, hvar har du fått mynt?» började Slyngell. «Här uppe är
myoket magert; sjelfva farbror Discont är mycket långsam af sig;
det var fulla sex veckor se’n jag lemnade in ett reversal på tusen
riksdaler — ja, dervid är att märka, att jag fick lof att taga så
mycket för att kunna dela med mina borgensmän — men än hörs
der ingenting af; den, som hade pappa och mamma att få utaf!»
«Ja visst, ja visst», sade notarien, «men ni må tro det stod
hårdt; min mor är en beskedlig gumma, hon, men min far är
mycket karg af sig.»
«Apropos, hur gammal är gubben?» inföll von Tobby.
«Så der omkring sextioåtta år», svarade notarien; «men han
är rask efter sin ålder, utom litet podager ibland.»
«PodagerP ja så», skrattade von Tobby, «det är en galant
sjukdom; ser du, gubben blir våt om foten och vipps slår herrligt
heten upp i bröstet, och så blir det att ärfva igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
