- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
267

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En Mission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå der så styfva och «uppstrukna» ooh spända; min Gud, hvad de
måtte ha tråkigt deruppe.»

»Göthilda tyckte således icke om Stockholms ungkarlar», sade
Winter, som i sin tur ville sätta sin goda vän på det hala.

«Åh jo, det med, min bästa doktor», svarade Göthilda. «Der
fanns nog hyggligt folk der också; men det var alldeles inte
någon af dessa, som alla äro gjutna i en form. Sannerligen jag
begriper, huru man deruppe kan skilja den ene från den andre;
blanklädersstöflor, hällor, spända Idäder, stora polisonger, felbhatt,
glacéhandskar, en käpp eller paraply i handen, paletot, som ser ut
som en säck, och så ett och samma evigt enahanda ansigte, ett
mellanting mellan sturskhet och kryperi och med en stämpel af ett
förnämt förakt; en sådan charmant herre måtte aldrig se något
aktningsvärdt, till och med då han speglar sig.»

crLilla Göthilda är bitter», inföll doktorn.

«Bitter, nej viast inte. Men se de der exemplaren, lejonen
som de kallas, de påminna mig alltid om lagman Ärenslump; och
den karlen kan jag icke med, det säger jag rent ut.»

«Nå, hurudan skall då den mannen vara, som min kära dotter
skulle taga under sitt nådiga hägn och beskydd P» frågade majoren
småskrattande.

«Jo det skall jag säga pappa», började Göthilda ifrigt. «Han
skulle vara enkelt och anspråkslöst klädd, höflig och fryntlig mot
hvar man, utan förnäma åthäfvor och utan kryperi; ja, rent ut
sagdt, ungefar som Winter här. Nå, se ej på mig så förundrad;
jag vet, att min herre redan är engagerad. Ja, pappa, jag har
både ögon och öron.»

«Och mun också», sade majoren; «du är frikostigt utrustad,
min flicka.»

«Jag tycker», återtog flickan, «att doktor Winter väl kunde
säga en liten artighet, när jag tog honom till ett exempel; det är
troligen första och sista gången.»

Winter småskrattade på sitt lugna sätt ocji. sade: «Jag tac-

kar för komplimangen, men som jag redan är engagerad, så torde
Göthilda ta ett fritt exempel.»

«Ja, det kan jag också om jag vill. Baron Lichton är en
ganska hygglig karl.»

«Men i det närmaste engagerad han också», invände Winter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free