Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fattigdomen och den ädla stoltheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Hvad vill detta säga, min käre Krypin; äro vi ovänner?»
«Nej gudbevars», skrattade denne; «det är ingenting annat än
att presidenten inte tar emot i dag — och ej i morgon heller —
eller pä hela månaden.»
«Är presidenten onådig?» frågade notarien och bleknade.
«Nej bevars, han är god som gull, men har annat att göra.»
«Jaså — men», stammade notarien.
«Men», afbröt betjenten; «det är som jag säger, och dermed
kan han vara fullt nöjd.»
«Farväl då så länge», sade notarien, som, oaktadt sin
förnedring, ej kunde undgå att retas af betjentens näsvishet, cfarväl
herr Krypin.»
«Ha, ha, ha! den der blef arg», sade Krypin vid sig sjelf;
«den stackarn, att han vågade bli arg mot migl»
*
Notarien återvände till sitt rum. Från alla sidor störtade
olyckan öfver honom; skulderna voro trängande; Öfverallt trassel;
nådens sol hade gått ned bakom en betjent; den sista
räddningsplankan hade brustit. Mor och systrar hade han bragt till
tiggar-stafaen; sitt menniskovärde hade han förnedrat; allt, allt var spildt,
samvete, ära ooh lycka, blott för den tomma drömmen om
rekommendationers allmakt.
Arma offer för en bedräglig jargon, för en tom äras glitter,
för en hjertlös egoism 1 Arma barn af vår tid, som så hårdt
for-brutit dig mot tiden och som så mitöförstått hvad den säger, ty
vår tid säger intet annat än alla tider sagt: «Att ingen lycka
finnes utom den, som ingen kan frånrycka oss — vår egen känsla
af att hafva handlat rätt.»
Notarien grubblade hela aftonen, hela natten; han var blek,
förstörd; det tunna håret stod okammadt, stripigt kring hufvudet;
de magra, af utsväfningar och passioner uttäljda kinderna antogo
an dödlig hårdhet i konturerna; han hade förlorat allt, ända intill
hoppet. En morgon var han försvunnen; han hade rymt, och om
det var någon, som saknade honom, var det hans värdinna, som
ej fick ain hyn, och hans öfriga björnar. Författaren är glad att
ha slutat den vidriga taflan, och läsaren har rätt att fordra ljusare
färger än dem, som skuggade denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0385.html
