Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den förste, men väl den siste af ätten; det var en blå fläck midt
öfver hjertat, der tog silfverkulan på harnesket; men s$ går det
från fäder inpå barn. Ja, mor, den der konsten att skjnta med
silfver är en trollkonst, är en djefvulens konst; ty med silfver och
guld finnes ingen välsignelse.» *
Tyst! klockan är tolf, och de gamla klockorna börja tala med
sina jerntungor! Det skallar genom den dunkla luften, bort öfver
de mörka skogarne, det blå vattnet och de ljusgröna sädesfälten;
foglarne tystna och i hvarje koja har nyheten sprid t sig, lik en
löpeld, som löper i skogsmossan; i hvarje vrå sade man suckande:
«Yår grefve är död, hvem skall na fortsätta P» Men klockorna
ringde timmen ut, och sedan fick folket se det nedfallna harnesket,
höra den vidunderliga sagan om silfverkulan, och alla sade: «Han
var den siste. Frid med hans stoft/»
II.
I de djupaste schakten i menniskohjertat, i de dolda,
outgrundliga klyftorna i själens verkstad, växer den malm, ur hvilken
våra handlingar, goda eller onda, sofras till metall och till slagg.
Det beror ej på malmen, ty den är lika rik hos alla, utan på huru
den rostas och bokas och huru den smältes tillsammans med andra,
om metallen blir skild från slagget eller blandad deri.
Kärleks-lösheten förkalkar, bränner upp, förslaggar det goda hos många,
hvilkas lynnen sedan anses för endast ett slagg utan värde, och
förgudningen, fördomen och egennyttan formar åter med
konstnärlig hand af verkligt slagg falska dyrbarheter, som glänsa som
juveler. Om dessa karakterer tillhöra historien, så kommer engång
forskaren och «tillgodogör» det metalliska i det föraktade slagget
och krossar de falska briljanterna; men de otaliga, hvilkas historia
är slut med lifvet, få nöja sig med att det ädla, som möjligen
fanns i deras lynne och i deras handlingar, förvittras och glömmes.
Ofta förändrar blott en liten omständighet hela karakterens
utbildningsprocess, ändrar dess gång och riktar passionen åt ett
annat håll, än förut. Det ser ut, som om masugnsgången kommit
i olag, utan att man egentligen kan förklara orsaken dertill, lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
