Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sin ålder ej kunde följa med dem, men som löfvade att så
snart mossor och sjöar lagt sig, och således det fanns väg
Öfverallt, komma och blifva hos de unga öfver jul.
Så redo der då tre personer oppåt skogarne, Olof och Ingeborg
och gamla Jonsgumman, Olofs moder, som, mager och spenslig, satt
i sin snedsad^l så fast som någon. Några drängar med klöfjade
hästar, medförande brudgåfvorna, följde efter.
Det var en skön varm dag, «kloddran» slog der långt inne i
den djupa tallskogen, som genomångades af en frisk furulukt, en
pch annan hackspik slog sina hvirflar med näbben i en vissnad
tall, som stod der naken och lutande mellan klipporna; men långt
öfver skogstopparne , höjde sig snötopparne af de omgifvande
Qellen, och hundradetal af kristallklara bäckar hoppade genom
skogen, letade sig fram utmed de ormlikt sammanslingrade
trädrötterna, sköljde granitblocken och formerade kaskader, som
sprutade och fradga de bland gruset.
Länge redo de begge nygifte tyste bredvid hvarandra; de
tycktes begge vara försänkte i tankar. Ändtligen smålog
Ingeborg och sade: «01of, nu tänka vi på alldeles detsamma.» Olof
spratt till, men kastade en blick oppåt himmelen. «Ja»,
nickade Ingeborg, «ja, du tänker som jag och tackar Gud, som gjort
allting så herrligt och vackert ... var det ej så?»
«Jo, Ingeborg, vi kunna inte tacka Gud nog, att han gifvit
oss en frisk vilja och en ren vilja och sin herrliga* jord att bo
uppå.»
Resan varade länge; först mot qvällen kommo de på de slingrande
skogsstigarne fram till Olofs vidsträckta egor. «Du får inte tro
att det är så rart hos mig som der nere i Nordhallen», sade
han; «tnen det gör väl ingenting, du är väl nöjd med sådant det är P»
«Ja, käre Olle, bekymra dig icke», blef svaret, men det
oaktadt kunde Ingeborg ej låta bli att med nyfikenhet *se framför sig
och i sitt sinne önska att stugan icke skulle vara alltför eländig;
men hon hade redan längesedan tänkt sig in i sitt nya hem och
lärt sig resignation med sådan stuga Olle ville beskära henne.
Ändtligen kommo de fram till den lilla sjöns strand. «Hvacl
är det? Bor här flere än du?» frågade hon då hon såg en liten
C. A. Wetterberghe Samlade Skrifter. VI. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
