Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
haft. Huru magasinsförvaltaren trasslade med den stackars
urmakaren, blef slutet, att denne på något sätt var engagerad vid
evighetens ur och derifrån nedsände några trÖ9teord till sin dotter,
som «hade trogna vänner och en mor».
Men ingenting tycktes vilja bortjaga den dysterhet, som bredt
sig öfver Annas vackra ansigte.
Under alla dessa händelser gick den goda patronessan med
sin kompass i hand, alldeles som en malmletare, för att få reda
på en yngling, som vore hennes Anna värdig, ibland de många
som svärmade omkring henne. Löjtnant Andersson var slutligen
den, enda som kunde komma i fråga, om ej en lång hvithårig
yngling, med lång näsa och långa ögon och som hette Theodor
Djupendahl, skulle täfla med honom. Unga Djupendahl, som han
kallades till åtskilnad från sin far, handlanden Petter Djupendahl,
var omkring tjuguåtta år gammal, sin faders enda son och
kompanjon, hvarföre firman också hette Petter Djupendahl et son.
Unga Djupendahl var en af dessa ynglingar, som ännu ej haft
någon slags känsla, och sålunda också hade undvikit kärleken;
han var, enligt patronessans tro, ren och oskuldsfull, reli&iös och
så hvit i själen som håret på hans hufvud; han var flitig som en
myra och satt dagen i ända på fadrens kontor med näsan Öfver
kassaboken, och sågs aldrig ute oftare än det var något nöje, då
alltid unga Djupendahl var med och dansade hvarenda dans, lika
träget och arbetsamt som då han satt hemma vid boken. Han
var, enligt fruarnes allmänna omdöme, en den allrahyggligaste karl,
ty det gjorde honom lika med hvem han dansade, med en gammal
tant eller med niecen, han dansade för att dansa och ej af någon
sorts böjelse för könet. Vanligen spräckte unga Djupendahl sex
par handskar på en sådan qväll och slutade alltid med att, sedan
damerna farit hem, bjuda herrarne på ett glas champagne och
derefter spatsera till sitt tysta läger, för att på slaget fem åter
’ sitta öfver boken. Det är klart att patronessan fästat sig vid en
sådan personlighet, så blygsam, så flitig, som bestämdt aldrig haft
någon böjelse, och som således hade ett helt ostyckadt hjerta att
bjuda på, och som dessutom hade en förmögenhet att vänta, som,
sammanslagen med den Anna en gång skulle ega, sl?ulle utgöra
en vacker summa. Men det oaktadt tyckte sjelfva patronessan,
fastän öfver tyckenas ålder och i hela sin lefnad just ej vand att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
