Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
psychevingar med hat eller sorg, en enda lycklig ande, som ej
snott in sig i intrigens spindelnät, der vi andra alla äro insnärjda.
Men nn är det en annan sak ... ser dut jag har kraft att slita
sönder väfven, att snart, som du, bli fri — och nu eger jag mod
att säga dig, att du fladdrat kring kanterna på förderfvet, utan
att veta det, och genom din frihet tröstat och lugnat din bundna
drottning.»
Katarina teg; hon kunde omöjligt göra klart för sig hvari
förderfvet låg.
«Sér du, Katarina», återtog drottningen, »Sverige har en
öfver-modig adel, en mäktig adel, som fr&n början legat i strid med
dess konungar. Det har varit en sekelsläng strid om makten, och
beständigt har adeln segrat; ty, ser du, det har varit en strid
mellan konungarne och generationen på motsatta sidan. Hvarje
kung har på sitt sätt försökt att kufva den öfvermäktiga klassen;
men det var blott en person — klassen var ett folk i
sammandrag — och det är klart att folken stå qvar, om ock konungarne
falla. Du förstår mig väl?»
«Ers majestät, jag bekänner att jag ej förstår er så väl som
jag ville.»
Drottningen skrattade. »Jo’, ser du, adeln har nedsatt
konunga värdigheten till en blott tom titel. Den behandlar oss som
ryssarne behandla sin Sanct Nicolaus, knäböja det ena ögonblicket
for amuleten, men om ej allt hvad de vilja uppfylles, slå de sin
Gud och kasta honom i vrån. Menniskorna vilja ha en kung lika
medgörlig som sin Gud, och derföre vilja de i begge» ställe ha
endast bilder — ha ha! Men det är slut. Svärdet är ej gifvet
konungen förgäfves, spiran är icke allenast tung, utan äfven
mäktig, och kronan är ej blott en narrhufva. Kära, goda Katarina,
då allt är afgjordt, konungamakten helgad och kronan af något
värde — då skall du resa med mig genom vårt skona land och
glädja dig åt att se det befriade folkets jubel omkring sin
befriade konung.»
Katarina hade af sin exalterade drottnings långa meddelande
fattat så mycket att hon fann, att icke alla de
vördnadsförsäkrin-gar hon hört varit sanna. Hon bleknade och kände liksom en
iskaU fläkt genomila själen — hon tyckte att hon fallit från en
höjd och att hon förgäfves sökte med de afklippta vingarne åt<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
